här - Government Offices of Sweden

Avvikande eller osynlig – rasifierande praktiker i familjerättssekreterares hantering… SOU 2006:37
Invandrade patriarkaliska män som problem
I det här materialet är det framför allt ”invandrade patriarkaliska
män” som framställs som problematiska att hantera i familjerättssekreterarvardagen.
De kan exempelvis vara problematiska för att
de försöker behålla kontrollen över kvinnan och barnen:
Men sedan finns det ju den här kategorin män också som förnekar och
förringar all misshandel. Och hävdar att de minsann är lika bra
som…[…] Jag har en invandrad man […] Han ska ha barnen. Han ska
ha barnen. Det är också ett sådant exempel på att, och där sker mycket
våld, men institutionaliserat våld, kvinnan har accepterat det i viss mån.
Därför att så är fostran, män slår sina hustrur, därför att det är accepterat
i den samhällstyp som de kommer ifrån. Inte så att man ska göra
det, men gör man det så är det inget fel. Och då blir det så här, att den
mannen, han ska ju vara kvar till varje pris. Han driver det här hur
långt som helst. Jag har flera sådana invandrade män, de ska vara kvar
till varje pris. Därför att de kan inte se att de har gjort något fel. Och
så kan det vara med svenska män också, de har inte gjort något fel, de
har bara gjort det som var nödvändigt med hänvisning till familjens
situation.
Det är värt att notera att tolkningen av männen är relativt entydig.
Viljan att ha barnen framställs exempelvis inte som grundad i
ansvarskänsla eller emotionella band, utan associeras enbart med
patriarkala föreställningar om kön. Vidare att även om den här
informanten inledningsvis associerar kontrollbehov med invandrade
män framställs det inte som något som uteslutande berör
denna grupp (våldsamma) män. 27 Båda dessa mönster kan säkerligen
delvis hänga ihop med det faktum att intervjuerna fokuserar
frågan om mäns våld mot kvinnor som ju etablerats som ett socialt
problem i svensk offentlighet. Citatet illustrerar vidare att de
mönster som här diskuteras inte är helt entydiga, utan att det
handlar om tendenser i materialet.
Något som tenderar att återkomma relativt starkt är talet om hur
vissa invandrade män inte lyssnar på kvinnor. När en av de kvinnliga
familjerättssekreterarna får frågan om hur det är att möta män
(generellt) svarar hon:
Det kan ju vara väldigt provocerande, om man vet hur de betett sig.
Man har hört kvinnans berättelse. Det kan ju vara... samtidigt så gäller
faderskapet/fäder/förövare till de flickor på väg ut ur barndomen som utsätts för våld: det är
frågan ”utsatta flickor” som den offentliga politiken får att hantera, inte ”våldsamma fäder”.
27 Det finns också vissa exempel på hur inte bara ”andra” kulturer utan även den svenska
kulturen problematiseras, se exempelvis informanten ”Frida” i Eriksson (2003, 237).
194