här - Government Offices of Sweden

SOU 2006:37 Svenska välfärdssvar på etnicitet: intersektionella perspektiv på barn…
Like an earthquake, the London bombings have brought an
aftershock – and it came last night. The police announcement
that Thursday's explosions on the underground and on the
Number 30 bus were, apparently, the work of British suicide
bombers is the most shocking news to come since the attacks
themselves.
Frågan man måste ställa sig är denna. Om liknande händelser hade
inträffat i Stockholm – och unga män, som var födda i Sverige men
med liknande etnisk bakgrund, var skyldiga till dåden – skulle
svenska tidningar tvärsöver det politiska spektrat då ha tryckt
artiklar som betonade bombmännens ”svenskhet”? Och om inte –
varför inte? Jag kommer att återvända till den här frågan längre
fram i kapitlet.
Till sist – innan vi går vidare – vill jag citera ett utdrag från en av
mina föräldrarespondenter med invandrarbakgrund, ett utdrag som
illustrerar integrationsdilemmat i välfärdssystemet. Respondenten
är en högt utbildad, högt kvalificerad kvinna med ett bra arbete,
som är född och uppväxt i Sverige. Under en period levde hon i
Storbritannien, och nu beskrev hon hur det var att flytta tillbaka till
Sverige:
När jag flyttade hit från England så valde jag att bo i [namn på en marginaliserad
och stigmatiserad storstadsförort i Sverige]. Jag ville faktiskt
bo i [namn på förorten], dels för att jag hade kompisar där men
också för att jag inte ville bo i ett område där jag var den enda med
icke-svenskt utseende, eller kanske en av två. För det är precis så som
jag växte upp … […] … Jag och min äldre syster var alltid de enda två
barnen i skolan, i klassrummet och så. Också för våra eller mina barns
skull så tänkte jag, ”Nej, jag vill inte att de ska behöva uppleva det där,
så jag bosätter mig i ett område där det finns människor med olika
kulturella bakgrunder.” Men nu i vårt område så är det kanske
95 procent, det finns kanske 5 procent svenskar där.
Ur ett intersektionellt analysperspektiv kan man tolka detta som
att respondenten väljer att skydda sig mot rasism hellre än att hon
väljer att skydda sig mot andra former av social marginalisering.
Detta säger oss en hel del: inte bara om den grad av rasism som hon
tror att hon och hennes familj kommer att vara utsatta för i det
”vita” svenska samhället, utan också om den relativa brist på alternativa
strategier och utvägar för att undvika denna rasism som hon
faktiskt anser står henne till buds. Det senare gäller inte minst
avsaknaden av strategier för att motarbeta rasism som det svenska
233