här - Government Offices of Sweden

SOU 2006:37 Den belägrade Andra och undantagstillståndets förtryck – erfarenheter…
Kaku har väntat länge på besked om uppehållstillstånd. Under
tiden har han periodvis försörjt sig på ströjobb. Men polisens diskrimineringar
har gjort att han upplever det allt svårare att vistas
utanför hemmet. Vid ett tillfälle hade han ett ärende inne i stan när
två poliser plötsligt begär en ”kroppsbesiktning”. Kaku är tvungen
att klä av sig mitt bland alla människor, en av poliserna riktade
samtidigt sin pistol mot honom. Polisstationen ligger mindre än
200 meter från den plats där besiktningen sker. Kroppen, kläderna
och hans bil genomsöktes för att polisen antog att han var narkotikapåverkad.
På Kakus upprepade frågor om varför detta skedde sa
polisen att det var hans röda ögon som föranledde visitationen och
själva närmandet skall ha skett på grund av att bilen som han körde
hade ogiltigt skattekvitto. Detta är inte första gången som Kaku
möter polisens diskriminering. Vid ett annat tillfälle står han och
pratar med sina vänner på en affärsgata och polisen kommer fram
och säger att de vill ta en bild av honom för att de letar efter några
personer som liknar honom. Att likna skall i det här fallet förstås
som att de personer polisen eftersöker är svarta. Under meningsutbytet
söker han få svar av poliserna på hur det är möjligt att kränka
honom genom den här typen av övervakningar och ständiga misstankar
mot sin person, utan att få något svar. Förutom den övervakande
kränkningen var sättet det gick till på kränkande i sig. Att
det skedde helt offentligt medan andra personer passerade förbi
och tittade eller stannade och tog för givet att polisens ingripande
var riktigt. De förbipasserande betraktade honom som en brottsling.
Kaku upplevde att han var fråntagen sin rätt och han ville att
polisen skulle ta honom till stationen. Han kunde svara på polisens
frågor där, men det besvarades med att det inte var nödvändigt.
Även denna gång var det mindre än 200 m till polisstationen.
I rapporten Det måste vara någonting annat. En studie om barns
upplevelser av rasism i vardagen av Motsieola ges en rad exempel på
att invandrargjorda pojkar inte har förtroende för poliser. I intervjumaterialet
framgår att polisen bemöter ungdomar olika beroende
av vilken hudfärg de har. Ett exempel visar att den som identifierats
som invandrare blir misstänkliggjord och får svårare att
hävda sin rätt än den som är vit eller klassificeras som svensk.
Vidare skriver Motsieola att den invandrargjorda ofta är tvungen
att uppge personnummer för polisen. Sammantaget bildas utifrån
det tryck som polisen riktar mot unga invandrargjorda män en
praktik där de ser till att inte gå fler än två eller tre stycken tillsammans
då de upplever att det drar till sig negativ uppmärksam-
255