här - Government Offices of Sweden

SOU 2006:37 Svenska välfärdssvar på etnicitet: intersektionella perspektiv på barn…
En förklaring till rasismen och den etniska diskrimineringen i
det svenska välfärdssystemets och den svenska statens maskineri
Hur kan vi förstå att rasistiska föreställningar påverkar den svenska
statens välfärdssystem?
När de försökte svara på den här frågan menade flera av mina
respondenter som var yrkesverksamma inom fältet samt vissa som
var ansvariga för policybeslut, att Sverige ända tills ganska nyligen
varit ett rätt så ”homogent” samhälle. På så sätt försökte de förklara
varför statliga myndigheter (ex. välfärdsbyråkratier) och privata
företag upplever det som besvärligt att anpassa sig till en heterogen
befolkning. I viss utsträckning tycks denna diskurs spegla
livsvillkoren i Sverige, jämfört med t.ex. Storbritanniens historia. Å
andra sidan kan man säga att detta ”homogenitetsskäl” använts väl
ofta, med tanke på att Sverige faktiskt aldrig har varit stängt för
omvärlden. Historiskt sett kan man ju komma att tänka på det
förtryck som den svenska staten utsatt vissa etniska grupper för,
som till exempel resande (”tattare”), romer, finnar och – sist men
inte minst – samer (Pred, 2000). Det senare fallet kan sägas representera
ett slags kolonialism som man skulle kunna hävda lever
vidare än i dag (jfr också t.ex. Catomeris, 2004; Svanberg & Tyden,
1999). I dagsläget har det också, sedan fyrtio år tillbaka, förekommit
en omfattande invandring i Sverige från utomeuropeiska länder,
något som började med arbetskraftsinvandringen från södra Europa
och Turkiet (Pred, 2000). Hur länge kan en diskurs leva vidare som
påstår att Sverige inte har haft tillräckligt med tid att lära sig leva
med kulturell mångfald? Sveriges påstått ”oerfarna” förhållande till
invandring jämförs ofta med Storbritanniens mer ”erfarna”. Men
motsvarande arbetskraftsinvandring i Storbritannien började under
sent 1940-tal, med andra ord inte särskilt mycket tidigare än den
svenska.
Som jag ser det är det mer fruktbart att försöka förstå den relativt
rigida monokulturella atmosfären i svenska statliga institutioner,
utifrån framväxten av den svenska välfärdsstaten. Från 1920talet
fram till och med 1950-talet sågs ett ”vetenskapligt”, djupt
funktionalistiskt och med social ingenjörskonst skapat statsprojekt
som grundläggande för konstruktionen av ”folkhemmet” (Gould,
1988; Kugelberg, 1999). Det gick nästan så långt att ”staten” och
”samhället” blev samma sak, ideologiskt sett. Detta statsprojekt
skapade ett välutvecklat välfärdssystem – i ett land som industrialiserats
så sent som under de första åren av 1900-talet. Detta måste
237