Vägar till en öppnare arbetsmarknad - Fas

mellan arbetslösheten och om lönen ökar mycket iförhållande till löneutrymmet. När arbetslöshetenär låg ökar lönerna ofta snabbare än löneutrymmetoch tvärtom. Under 1970- och 1980-talen ökadelönerna under vissa perioder mycket snabbare änlöneutrymmet. Detta ledde till kostnadsproblemför industrin vilket löstes genom en serie devalveringar.När devalveringspolitiken upphörde ökadearbetslösheten kraftigt i början av 1990-talet. Under1990-talets andra hälft och fram till idag har lönebildningenvarit stabilare.Centralisering, förhandlingar och lönerI det här avsnittet belyser jag vad graden av centraliseringi förhandlingar betyder för arbetskraftsutbud,rörlighet och sysselsättning. Först beskriver jag deteoretiska resultaten, därefter empiriska studier avteorin och till sist utvecklingen i Sverige från 1970fram till idag.TeoriGraden av centralisering i löneförhandlingar har tvåtyper av konsekvenser för lönerna. För det förstapåverkas den genomsnittliga lönen. För det andrapåverkas spridningen i lönerna. Dessa båda effekterkan tänkas ha betydelse för sysselsättning och arbetslöshet.Utifrån ett teoretiskt perspektiv har centraliseringsgradeningen entydig effekt på den genomsnittligalönenivån. Teoretiska resultat har visat att omett land börjar med decentraliserade förhandlingarpå företagsnivå och utvecklas mot helt centraliserade,stiger först genomsnittslönen för att därefterfalla (Calmfors & Driffill 1988). Det här bygger påtvå motverkande effekter.Den första effekten, nämnd av till exempel Olson(1965), bygger på att konkurrensen om jobb mellanfackföreningar minskar när de förhandlar gemensamt.Om vi tänker oss att det finns två bilfabrikermed separat förhandlande fackföreningar så leder enlöneökning på den ena fabriken till ökade kostnader.De ökade kostnaderna medför ökade priser, en sämrekonkurrenssituation gentemot den andra fabrikenoch, till följd av detta lägre produktion och därmedlägre sysselsättning. Facken får betala dyrt för en löneökning,i form av förlorad sysselsättning. Men om deförhandlar gemensamt kommer en framförhandladlöneökning att slå på båda fabrikerna. Kostnadernastiger då på båda fabrikerna och ingen av fabrikernaförlorar i konkurrenskraft mot den andra. Produktionsminskningenpå fabriken blir därför mindre, eftersomdet samtidigt blir dyrare att producera på denandra fabriken. Man kan alltså se centralisering somett medel för arbetare på olika företag att elimineraden inbördes konkurrensen om arbetstillfällen.Fler arbetare blir alltså arbetslösa av en löneökningvid decentraliserade förhandlingar än vidcentraliserade. Det betyder att en centralisering göratt lönen blir högre. Hur mycket beror förstås påhur stor konkurrensen är mellan företagen. Ju störrekonkurrens, desto större effekt. Är det företag inomsamma bransch blir effekten större än om det är företaginom olika branscher. Skulle det exempelvis varaen bilfabrik och en textilfabrik bör effekterna bli obetydliga,eftersom de inte konkurrerar med varandra.Denna effekt leder till högre löner och är naturligtvisstor när fackföreningar inom likartade branscherbörjar förhandla tillsammans (vid låg centraliseringsgrad)men troligtvis liten när relativt olika fackföreningargår samman, som exempelvis byggnadsarbetareoch metallarbetare, eftersom de inte konkurrerarom samma jobb. Det är rimligt att tro att fackföreningarbörjar samarbeta snabbare ju större vinsternaär. I första hand bildar man alltså branschfackföreningaroch i andra hand branschöverskridande organisationer.Vid en låg centraliseringsgrad finns det dåbara fackföreningar på företagsnivå, vid en medelhögcentraliseringsgrad även fackföreningar på branschnivåoch vid en hög centraliseringsgrad branschöverskridandeorganisationer. Effekterna på lönerna blirdå störst av en ökad centralisering när man går frånförhandlingar på företagsnivå till branschnivå, jämförtmed när man går från branschnivå till en ännuhögre centralisering.Den andra effekten bygger på att en högre nominelllön leder till högre priser och därmed lägrereallöner. Vid förhandlingar på företagsnivå påverkaren högre lön knappast den allmänna prisnivån.Fackföreningen tar därför inte hänsyn till effekternapå prisnivån. Ju mer centraliserade förhandlingarnablir, desto mer ökar priserna av en högre nominelllön, eftersom fler arbetare omfattas av centrala avtal,vilket i sin tur medför lägre reallöneökningar.143