Vägar till en öppnare arbetsmarknad - Fas

E. Bättre integration. En bättre integration av invandrarepå arbetsmarknaden har ibland uppfattatssom den viktigaste lösningen på försörjningsobalanserna.Hittills har emellertid inte den förda politikenlett till mer än mycket små förändringar i arbetskraftsdeltagandei denna grupp.Ibland framhålls emellertid att det kan finnas enmotsättning mellan ökad invandring och ambitionenatt effektivisera integrationen. Långtidsutredningen2003/2004 (SOU 2004:19) har konstateratatt en relativt kraftig ökning av invandringen endastskulle kunna ge ett mindre bidrag till arbetskraftstillskottet,under förutsättning att inte integrationenförbättras.Arbetskraftsförsörjning inom olika segmentSCB har i prognoser pekat på att de största problemenvad gäller arbetskraftsförsörjningen i framtidenkommer att gälla personal till vård- och omsorgssektorerna,i första hand till åldringsvården.De största bristerna kommer möjligen inte att gällade mest kvalificerade jobben, utan snarare personalpå mellannivå. SCB anger att bristen på denna typ avpersonal kan uppgå till så många som en halv miljonpå 20 års sikt (Gustavsson & Israelsson 2004).Tidigare erfarenheter från en statligt planeradutbildningsdimensionering har inte varit positiva,och avskaffades följdriktigt i början av 1990-talet.Idag är utbildningsdimensioneringen på såväl gymnasierna-som högskolorna i princip fri, men dennamodell har också sina problem. Det borde finnasmellanformer som åtminstone i någon utsträckningtar hänsyn till det vi vet om framtidens inriktningav arbetskraftsefterfrågan visavi dagens utbildningssystemoch elevernas preferenser.Arbetsmarknaden i Sverige (och i de flesta andraländer) är hårt könssegregerad. Med den utvecklingsom SCB skisserat – kombinerat med denkönsfördelning som idag råder i olika segment påarbetsmarknaden – skulle uppemot en halv miljonmän behöva ”flyttas” till idag kvinnodomineradesegment. Detta är en process som inte behöver skesärskilt snabbt utan kan börja i utbildningsväsendet.Redan idag kan emellertid fenomenet observeras påett antal lokala arbetsmarknader som domineras avoffentlig verksamhet – det vill säga de marknadersom tappat traditionellt manliga jobb inom privatsektor.Den regionala dimensionenI den regionala dimensionen blir de beskrivna problemenän mer uttalade än på det nationella planet.Sedan många år råder arbetskraftsbrist i framför alltstorstadsregionerna, parallellt med överskott i ettstort antal mindre regioner utan tillväxt i de privatasektorerna.Vidare ser den demografiska situationen ut attförstärka dessa obalanser. De tillbakagående regionernahar redan idag en stor andel äldre, jämförtmed till exempel storstadsregionerna. Dennautveckling förstärks genom att allt fler ungdomarsom flyttar till högskoleorter inte återvänder tillhemorten. Utan skatteutjämningssystemet skulleett stort antal kommuner idag inte haft ekonomiskamöjligheter att försörja sin alltmer åldrande befolkning.Det är en öppen fråga hur länge det är politisktmöjligt att behålla utjämningssystemet i sin nuvarandeutformning som ett nollsummespel, och närstatliga subventioner i ganska stor skala måste till föratt vidmakthålla en fungerande social infrastruktur iglesbygderna.Enligt framskrivningar av den regionala befolkningsutvecklingensom gjorts under senare år (Nygren& Persson 2001), kommer denna utvecklingfrån avfolkningsregioner till storstäder och ett mindreantal utvecklingscentrum att fortsätta. Enligt beräkningarkommer befolkningen i de tre storstadsområdenaatt utgöra hälften av landets folkmängdom cirka 30 år, jämfört med cirka 40 procent idag.Den ogynnsamma befolkningssammansättningeni ett stort antal lokala arbetsmarknader kommer medstörsta sannolikhet att tillta. Omflyttningen har redanpåverkat och kommer att fortsätta påverka dessaskillnader mellan expansiva och tillbakagående regioner.Redan idag har ett stort antal kommuneren så ogynnsam balans mellan andelen yrkesverksammaoch äldre att ekonomin är mycket ansträngdoch skulle sluta fungera utan det kommunala skatteutjämningssystemet.Det senare har kommit att blialltmer kontroversiellt och med den framräknadebefolkningsomfördelningen mellan ”närande ochtärande” kommer systemet att behöva omfördela allt54