Vägar till en öppnare arbetsmarknad - Fas

större belopp och kan därmed komma att ifrågasättasallt starkare. Vidare utgör statens övriga transfereringartill kommunerna närmare 100 miljarder kronor.Statens transfereringar till hushåll/individer harockså en stark regional profil, där de tillbakagåenderegionerna får en relativt sett stor andel bland annatgenom det stora antalet arbetslösa, förtidspensioneradeoch sjukskrivna. Statens andel av finansieringenav de kommunala verksamheterna och individernasvälfärd uppgår idag till mer än inkomsterna frånkommunalskatten i ett stort antal kommuner. Redanhar också några kommuner signalerat att de skullevilja slås samman med en annan kommun. Det äringen djärv gissning att vi kommer att få en kommunindelningsreforminom de närmaste tio åren.Den befolkningsberoende sysselsättningenfortsätter ökaEfterfrågan på tjänster är idag liksom tidigare tillmycket stor del bestämd av det lokala befolkningsunderlagetoch dess ålderssammansättning. Dethandlar också till stor del om manuella, sociala ochkommunikativa arbetsuppgifter inom vård, omsorgoch undervisning som kräver personlig närvaro påen bestämd plats och som knappast kommer attkunna ersättas av robotar. Det lokala befolkningsunderlagetkommer även framöver att avgöra hurstor efterfrågan på sådana tjänster blir. Enligt beräkningarskulle andelen lokalt befolkningsberoendetjänster öka till cirka 50 procent av hela arbetsmarknadenpå 30 år. Andelen kommer att öka i praktiskttaget samtliga regioner, och i högre grad på demindre arbetsmarknaderna. I Stockholmsregionenblir andelen ungefär lika stor som riksgenomsnittet,något mindre i Göteborgs- och Malmöregionen.Det anmärkningsvärda är emellertid att det om 30år kommer att finnas lokala arbetsmarknader somnästan enbart efterfrågar lokala tjänster. Vad det ipraktiken handlar om är att det kommer att finnaslokala arbetsmarknader där långvarig uttunning skapaten åldersstruktur hos befolkningen som gör attden kvarvarande arbetskraften helt behöver tas i anspråkför att ge vård åt de gamla. Det är en situationsom redan nu gäller för vissa glesbygder och somkan ta sig uttryck i att personal från centralorter vårdarglesbygdsbefolkningen via hemtjänsten.Problemet har emellertid en större dimension. Iett framtida läge där två av tre lediga jobb på ett trettiotallokala arbetsmarknader avser huvudsakligenvård, omsorg och andra nödvändiga och samhällsbetaldapersonliga tjänster kan man räkna med attmarknaden för arbete i själva verket upphör att fungera.Något utrymme för annan ekonomisk verksamhetfinns inte, på grund av brist på arbetskraft.Samtidigt betydande arbetskraftsreserveri många krisregionerOm man trots allt utgår från att finansieringen avden kommunala kärnverksamheten kan klaras på etteller annat sätt, återstår problemet att hitta arbetskrafttill de jobb som kommer att efterfrågas i framtiden.Detta gäller inte minst regioner med minskandeoch åldrande befolkning.Samtidigt ska konstateras att i många av dessa regionerfinns redan idag betydande reserver av arbetskrafti aktiva åldrar. I många av dessa regioner utnyttjasendast 60 procent av den arbetsföra befolkningen(i till exempel Gnosjö är motsvarande siffra82 procent). Resten försörjs av transfereringssystem.Det borde vara en självklarhet att denna potentialpå ett bättre sätt tas till vara i framför allt den offentligatjänsteproduktionen – de är ju redan försörjdaav offentliga medel. Redan om arbetskraftsdeltagandeti ”svaga” regioner skulle nå riksgenomsnittet,skulle ytterligare cirka 300 000 personer kunnamobiliseras på sikt.Krisregionerna karakteriseras dels av hög arbetslöshet,dels av höga ohälsotal och med några undantagockså av ett stort socialbidragsberoende. Dessastora arbetskraftsreserver har inte bara tillkommitgenom brist på arbetstillfällen, utan beror sannoliktockså på skillnader i kulturer och bedömningsgrunderhos såväl a-kassor som läkare och sjukförsäkringsadministration(Larsson m fl 2005). Detta gäller ihög grad skillnader i krav på pendling och/ellerflyttning vid brist på arbetstillfällen. Ett tecken pådetta är skillnader i regionförstoring, det vill säga enökad arbetspendling, mellan regioner i framför alltsödra Sverige med relativt korta pendlingsavstånd.Däremot är inte skillnaderna i regional omflyttningsom anpassningsmekanism särskilt stora. Omflyttningenuppgår idag till cirka två procent om55