Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

ialtyper. för tidningspressen är och har varit mer än bara tidningar. vill vi
förstå pressen som institution eller tidningen som medium (och inte endast
på ett begränsat sätt något av detta mediums innehåll) måste vi lyfta
blicken från tidningsspalterna. Detta är förstås ingen radikal ståndpunkt,
och presshistoriker har genom åren utnyttjat även annat material än tidningstext.
Det kan ändå hävdas att presshistoria oftast tenderat att vara
tidningshistoria i den meningen att de periodiska trycken eller de institutioner
som producerat dem på ett självklart sätt uppfattats som såväl analytisk
fokus som primärt källmaterial. tidningsmän och ­kvinnor har emellertid
sysslat med mer än nyhetsrapportering och politisk eller litterär
idédebatt. De har även tagit emot folkets hyllningar, suttit i fängelse, skålat
med kungen och marknadsfört sig själva och sina idéer i pamfletter
och på affischer. Dessutom har långt fler än tidningsmedarbetarna själva
kommenterat, beskrivit och försökt förstå vad pressen är för något. och
tidningar har inte bara lästs utan också använts till exempel som sociala
markörer, som skydd mot kyla, regn eller blickar och som tapet. att se
dessa företeelser som sekundära i förhållande till någon egentlig presspraktik
är inte bara snävt i största allmänhet utan det innebär att alltför
okritiskt anamma pressens egen självbild.
en viktig utgångspunkt för den här boken är alltså att både den institution
som i snart tvåhundra år kallats pressen och de periodiska trycksaker
som benämns tidningar och tidskrifter har manifesterat sig och representerats
i långt fler medieformer än just tidningar och tidskrifter. föreställningar
kring vad pressen är, och idéer om vad en tidning, en tidskrift, en
journalist eller en tidningsläsare är, har förmedlats väl så mycket genom
medieformer som porträtt och skillingtryck, rättegångsprotokoll och affischer,
nidteckningar och hagiografier. Det går inte att på förhand avgöra
vad som är primärt respektive sekundärt, vad som är centralt respektive
perifert. Det måste alltid bero på vilka frågor man vill ha svar på. text är
inte i sig vare sig över­ eller underordnad bild; tunga traktater är i sig inte
viktigare än efemära banderoller. Den faktiska begravningen av en tidningsman
med kändisstatus påverkade somliga som var på plats troligen
mer och på ett annat sätt än tidningarnas rapporter om och illustrationer
av densamma. Men oavsett om en tidning i förbigående skrivs in i en roman,
någon marknadsför en starkvara med namnet ”Publicist­Punsch”,
eller en medalj präglas i guld över en framstående publicist, både säger
dessa mediala uttryck något om den kulturella och sociala betydelse som
10 | från Pressarkivet