Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

gyllenhane
Jag ville endast säga, att jag skulle kunna vara tjent med en respectabel
mans påskrift: med författare-ansvar för en ny tidning jag ämnar utgifva;
det är i sig sjelf bara en tom formalitet, som Tryckfrihets-Förordningen
föreskrifver.
fiffig
Jag Tidnings-Författare! Det vore nytt!
gyllenhane
Det är hvarken svårt eller obehagligt, såsom saken nu är inrättad. Man
författar ingenting sjelf, utom en eller annan träffande osanning eller
annars bitande framställning i några rader. – Man samlar annars bara
ihop hvad man finner i andra tidningar eller i böcker, eller hvad man hör
å gator och gränder, på caffe-hus och krogar, hvilket man inhemtar förmedelst
en eller annan rapportör, som man betalar för att uppsnoka
hvad som pratas; man vrider litet grand om det – sätter till en eller annan
glosa mot Kungar och Regeringar – och skickar så bladet ut i verlden,
der det snart förvinner, som om det aldrig funnits. Den osynlige redaktören
mår emedlertid som en Prins, röker med djupsinnig och oberoende
mine sin cigar på alla offentliga ställen, yttrar sig i orakelsvar till dem
som tro på honom; blir fruktad, kurtiserad och trakterad – och har utsigt
på de högsta förtroende-sysslor – ehuru han stundom intet får dem.
fiffig
Det låter just intet så svårt eller ledsamt. – Jag skall tänka derpå.
([Olof Erik Bergius], Journalisterne eller Resan till hufvudstaden. Lustspel i fyra akter,
Stockholm, 1835, 13f.)
Wördsam Anmälan
———
Linköpings-Bladet framträder nu inför allmänheten i ett annat skick*,
hwilket redactionen efter bästa förmåga och med några unga litteratö-
1825–1849 | 85