Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

Till allmänheten!
1872
Tidningen Fäderneslandet har i snart två decennier utgjort svenska
pressens skamfläck, svenska nationens nesa och otalig mängd hederliga
och oförvitliga menniskors förargelse och skräck genom de oerhörda
och infama lögner, som tidningen utspritt om redliga medborgare.
Tidningen har utgifvit sig för att vara de så kallade förtrycktes målsman
och en kämpe för sanning och rätt. Aldrig hafva väl dessa uppgifter
blifvit så hånade, dessa ord så nesligt förvrängda, som af ”Fäderneslandets”
redaktion. Hennes enda traktan och mål har varit att förtjena
pengar, och sättet hvarpå detta kunde ske har fått vara hvilket som helst.
För att nå detta mål har tidningens redaktion icke aktat för rof att häda
religionen; att håna och lasta rikets styrelse; att smäda lagarne, lagstiftarne
och lagskiparne; att uppvigla till att störta den bestående ordningen;
att intränga inom familjelifvets fridlysta område och göra de förfärligaste
och osannfärdigaste beskrifningar öfver ärbara qvinnor och
oskyldiga barn; att beskylla fullkomligt redbara menniskor för att vara
tjufvar eller på annat sätt vanhederliga; att begagna falska vittnen för att
freda sig sjelf och söka binda oskyldiga menniskor till brott; att ockra på
lasten genom att taga mutor för att icke uppdaga förseelser eller förbrytelser,
som verkligen blifvit begångna; att beljuga de styrande från den
högsta till den lägsta i alla landsändar och uppdikta den ena sanningsvidriga
historien efter den andra om huru folket i landet förföljes, huru
dess rätt kränkes, huru lagarne suspenderas och våld herrska; att på det
gemenaste sätt söka förvränga all sanning och nedsvärta allt stort, skönt
och ädelt; att kittla och reta lidelserna och sprida demoralisationens gift
i hela befolkningen för att destobättre kunna ockra på andras okunnighet
och sina egna lögner m. m. m. m. Och allt detta har skett sedan tidningen
köptes af förre exekutionsbetjenten, numera boktryckaren Jacob
Fredrik Hagström.
Under denna tid har tidningen nått en spridning, som ingen svensk
tidning hittills haft; men synes nu vara i betydligt aftagande; ty vare sig
allmänheten kommit underfund med tidningens verkliga syftemål och
derföre rättvisligen börjat afsky densamma, eller att den öfriga, den hederliga
tidningspressen lyckats sätta en gräns för det publicistiska skoj,
1850–1874 | 165