Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

tone lika mycket att lära, som de af honom, skall genom begges harmoniska
wexelwerkan, i småningom allt mer och mer utwidgade kretsar,
den ljusare, den förädlande bildningen sprida sig till den klass af allmänheten,
som antingen icke sjelf är i tillfälle att medelst läsning rikta sitt
kunskapsförråd, eller ock, hwilket är wida sämre, hellre riktar det ur tidningsblad
än böcker. Alla tidningar och tidnings-lika ströskrifter, utan
undantag, äro ett uselt surrogat för böcker; och wore det Redactionens
afsigt, att göra sin egen tidning till ett nyhetsberättande flygblad af det
wanliga slaget, så borde hon twifwelsutan förgäfwes påkalla de läsares
uppmärksamhet, hwilkas bifall annars blefwe den mest uppmuntrande
belöningen för hennes oförtrutna mödor. [---]
(Swensk Litteratur-Tidning 7/1 1823.)
1824
Efter sedermera vexlande skiften har ett nytt tidehvarf uppgått för Sverige.
Det dyrköpta arf af kunskaper, det adertonde århundradet öfverlemnat
det nittonde, och den nya Samhälls-Ordning, en mild Försyn
midt under stormarne gifvit oss, äro de grundvalar, hvarpå detta tidehvarfs
förhållanden för Skandiens halfö hvila. Måtte Försynen, som så
faderligt under årtusen vakat öfver våra öden, allt framgent från oss undanhålla
alla inre och yttre skakningar, så äger Sverige i sitt folks ärfda
och oskiljaktiga kärlek för lagkrönte Konungar och lagbunden frihet en
säkrare borgen, än någon inre eller yttre förbundsakt förmår gifva, att
städse under tidernas tider stiga i ära, sällhet, välstånd och trefnad.
Bland de gåfvor, vår nya Samhälls-Ordning gifvit oss, är en i Grundlagarne
stadgad tryckfrihet icke den minsta. Om än den första rigtning,
dess begagnande tagit, icke alltid varit den mest önskansvärd, om man
ej sällan med ledsnad sett offentlighetens vanliga organer, tidningarne,
välja till föremål, och kanske då med största framgången, personliga anfall,
smädelse och bittra insimulationer, samt äfven stundom tillåta sig
en ton af ofördragsamhet, som väl ingenstädes är mindre på sin plats, än
på fördragsamhetens egentligaste fält, tanke- och tryckfrihetens; så förfärar
detta oss ingalunda, eller minskar hos oss värdet af tryckfriheten,
58 | från Pressarkivet