Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

1853
Herr Rydin: Då jag troligen är den enda af Ståndets ledamöter, som
sjelf befattat sig med utgifvandet af en landsortstidning, har jag ansett
mig böra vitsorda, att Herr Wallenberg i sitt nyss afgifna yttrande rätt
uppfattat saken och serskildt landsortspressens ställning. Det finnes i
sjelfa verket ej någon rörelse i landet, så tungt beskattad, som utgifvandet
af en landsortstidning. Utgifvaren måste nemligen betala serskild
skatt, såsom boktryckare, ehuru i de flesta fall boktryckeriet endast
är en bisak och ett nödvändigt medel för tidningens utgifvande,
och serskild skatt, såsom tidningsutgifvare. Vidare måste han i tidningsstämplingsafgift
betala tio procent af bruttoinkomsten, enär
stämpelafgiften för en landsortstidning vanligen uppgår till 2 ½ runstycken,
och lösnummerpriset till 2 skillingar banco; ytterligare är honom
ålagdt att till vissa embetsverk samt till Academier gratis aflemna
vissa exemplar af tidningen, äfven dessa stämplade; och slutligen nödgas
han äfven, vid äfventyr af böter, att sjelf skicka nämnde exemplar
till vederbörliga orter. På sådant sätt åtgå af inkomsten för tidningen
minst 20 procent i contanta afgifter till Staten. Ganska rigtigt anser
jag derföre Herr Wallenberg hafva yrkat, att stämpelafgiften bör uppbäras
af och ingå till postverket, samt drabba endast de exemplar af
tidningen, som med posten befordras, men då jag instämmer häruti,
anser jag mig böra tillägga, att afgiften rätteligen bör utgå endast för
de exemplar, som befordras från ett postcontoir till ett annat, ty af
landsortstidningarne inlemnas ej så få exemplar på närmaste postcontoir,
för att derifrån utdelas bland allmänheten i den närmast kringliggande
orten, och för dessa, hvilka ej befordras till annat postcontoir,
bör desto mindre någon afgift till Staten erläggas, som postmästaren
för sitt besvär njuter serskild ersättning af tidningsutgifvaren. Jag
hemställer till Ståndets Ledamöter i Bevillnings-Utskottet, om de ej
må finna skäl att förorda nedsättning i tidningsstämpelafgiften, helst
naturligt är, att landets innevånare i sista hand få vidkännas nämnde
afgift, då tidningens utgifvare alltid måste bestämma priset så högt, att
det betäcker utgifterne. Man klagar, att landsortstidningarne äro små,
men de kunna svårligen annat vara, så länge de äro så svårt beskattade,
som för närvarande. Man borde dock besinna, om detta är klokt hand-
1850–1874 | 129