Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

en 1810 innebar ett markant brott mot den allt rigorösare och allt ängsligare
övervakningen under de så kallade järnåren under gustav iv adolfs styre, i
det här urvalet till exempel antydd i rättgångshandlingar från år 1800 rörande
en landsortsredaktörs lika suspekta som ”omätteliga nyfikenhet” och
klart uttalad i ett förbud mot införseln av franska tidningar från 1804. samtidigt
är arvet från 1766 års tryckfrihetsförordning uppenbart. föreställningen
om tryckfriheten var sedan länge etablerad; inskränkningarna i denna –
under gustaviansk tid och därefter – betraktades som just inskränkningar,
av både medborgare och statsmakt. och inskränkningarna fortsatte. inte
utan skäl, kan man tillägga. Den lössläppta tryckfriheten uppfattades till exempel
ganska allmänt som orsaken till det fersenska mordet sommaren
1810, då riksmarskalk axel von fersen beledsagande kronprins Carl augusts
lik genom stockholms gator lynchades utan att vakttrupperna ingrep. Den
före detta revolutionsgeneralen och landets nye kronprins, sedermera kung
karl Xiv Johan, vidtog flera grundlagsvidriga åtgärder och såg inte minst till
att en ny tryckfrihetsförordning klubbades 1812. Där infördes den så kallade
indragningsmakten, ett instrument varigenom statsmakten på tämligen
lösa grunder kunde hindra vidare utgivning. här meddelas delar av 1815 års
version av tryckfrihetsförordningen.
Men tryckfriheten återgavs också i en tid på många sätt annorlunda än
den förrevolutionära, och just indragningsmakten kom man ganska snart
på hur den skulle kringgås genom att dels ändra tidningens namn, dels
använda en bulvan, en så kallade ansvaring som formell utgivare. och
dessutom, åtminstone enligt kritiken, kunde en indragning närmast vara
meriterande. om det vittnar till exempel det ironiska stycket från 1820.
Mellan revolutionsåren 1789 och 1848 fick många centrala begrepp – som
opinion, parti, politik och nämnda publicist – sina moderna innebörder;
detta inte utan häftiga ordstrider och utdragna definitionsdiskussioner,
vilket flera av bidragen är mer eller mindre direkta exempel på. i anmälningar,
pamfletter och andra diskussionsinlägg beskrevs vad tidningar var
och borde vara, vem som hade rätt att tala till publiken och vem som
ansågs tillhöra denna publik. ”Den äkta Publicistens werksamhet består i
ett offentligt samtal med de bästa, de mest upplysta, de utmärktaste bland
sina landsmän”, heter det exempelvis i Swensk Litteratur-Tidning 1823.
också på den mer handfasta kommunikationens område sågs en del
nyheter. år 1810 togs de första spadtagen på göta kanal. långsamt började
merkantila och industriella krafter göra sig märkta. Det skramlade från
1800–1824 | 23