Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

äng, och bragt dem på defensiven, der de äro svagast. Boklitteraturen
vinner til en början blott de bildade – litteratörer, embetsmän, representanter,
possessionater, affärsmän o.s.v. – men från dem sprider sig tonen
med en otrolig hastighet till massan. Hade ej galonerad och högadelig
betjening slagits i främsta ledet, uti boklådorna, för att uppköpa den lösaktiga
publicitetens foster, (ett nytt bevis, att det gifves lika väl en pöbel
med crachaner, som en, utan desamma) och hade ej dylika skrifter – i
brist af andra – utgjort samtalsämnet för dagen, så hade icke heller massans
nyfikenhet och läsnings-begär blifvit så lifligt eggade åt samma håll.
Men brochyrer, beröfvade nyhets-ämnen för dagen, måste vara författade
med större talang, om de skola tränga igenom.
([Bernhard von Beskow], Har Sverge publicitet och publicister? En fråga, underställd
minoriteten, eller de tänkande, af författaren till broschyrerna ”Upplösning är icke upp-
lysning” och ”Dagens händelser, bedömde af en landtman.”, Upsala, 1839, s. xliii.)
———
Det är bekant, att en märkbar återgång röjt sig, både hos våra oppositionsblad
och i det allmänna omdömet om dem. Redan i September
månad förlidet år anmärkte tidningen Svenska Minerva*), att de s.k.
liberala började tala ur en förändrad ton, rörande dagens bullersamma
uppträden, och detta har sedermera blifvit, i vissa delar, ännu tydligare.
Men derunder hafva de tillika ådagalagt de obotfärdiges ånger; de hafva
vidgått, att pressen gjort sig skyldig till öfverdrifter, men ånyo återkallat
det. För att sopa igen spåren öfver det onda de åstadkommit, har man, i
sednare tider, hufvudsakligen sett dem äflas att uppduka allt det goda de
frambragt. De föregifva, att de icke allenast icke medverkat till oordningarne,
utan tvertom oafbrutet stillat dem, samt att lugnet ej hade
blifvit återställt, utan deras fosterländska nit och kraftiga ingripande.
Tiden är inne, att närmare granska halten af den förträfflighet oppositionsbladen
sålunda tillägga sig. En hvar som nitälskar för fädernesland,
sanning och rätt, kan ej med likgiltighet åskåda detta bemödande
hos dem, att till förtjenst upphöja misstag, felsteg eller elaka afsigter; att
förvandla svart till hvitt.
Men för att, om möjligt, genast förekomma den s.k. liberala pressens
vanliga konstgrepp, att förvexla tvisteämnet, börja vi med den bestämda
1825–1849 | 95