Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

För att i anseende till en förestående vigtig affär komma på fri fot så
mycket förr, tillät jag mig anhålla hos chefen för Linköpings magistrat,
verkställaren af kgl. maj:ts allernådigaste dom, herr borgmästaren
Stånggren, att blifva införpassad till cellfängelset så snart som möjligt.
Denna anhållan föll sig lättare att tillmötesgå, än en annan, som jag
en gång förgäfves framställde hoss herr borgmästarens broder, spritbolagsdirektören,
om att få kasta en blick i bolagets räkenskaper.
Herr borgmästaren försäkrade visserligen icke att uppfyllandet av
denna min begäran skulle bli honom ”ett sant nöje”, som frasen lyder,
men han såg dock icke ledsen ut. Vid betraktande af att det var han, som
förde ordet, då Linköpings rådhusrätt i det presterliga målet dömde mig
till tre månaders fängelse m. m., får man taga för afgjordt att herr borgmästaren
nu kände sig högeligen belåten, om än icke så nöjd, som han
skulle känt sig, hade överrätt icke afprutat en månad. Men kanske hade
herr borgmästaren och de öfrige välvise beräknat detta och anslagit den
tredje månaden till prutmån … Annars: det var väl egnadt att trösta
herr borgmästaren, att han, strax efter att hafva dömt Östgötens utgifvare,
blef af sin allernådigaste och konung hugnad med nordstjerneorden
såsom ”ett synligt tecken af högstdensammes välbehag…”
(Isidor Kjellberg, Ur en cellfånges dagbok, Linköping, 1881, s. 2ff.)
———
Då man väl får antaga, att stadsmyndigheternas kungörelser äro afsedde
att vinna så stor spridning, som möjligt, bland den meninghet, för hvilka
de utfärdas, men det under en följd af år i Linköping varit fallet, att
nämnde myndighet i allmänhet offentliggjort sina kungörelser endast i
den ena af de två här utkommande tidningarna, får jag härmed hemställa,
att herrar stadsfullmäktige ville fatta det beslut, att alla tillkännagifvanden,
som röra stadens angelägenheter, må införas äfven i Östgöten,
hvars annonspris är lika med Östgöta Correspondentens.
På andra platser, der två tidningar finnas, är det brukligt, att myndigheternas
kungörelser införas i båda.
De skäl, som föranleda min ofvanstående hemställan, äro, utom anförde
angående ändamålet med kungörelsernas offentliggörande, i främsta
rummet den stora spridning Östgöten under sin snart tioåriga till-
186 | från Pressarkivet