Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

Dagspressen och folklitteraturen
[---] Men man klagar icke endast deröfver, att ungdomen får läsa för
mycket i skolorna, utan man påstår, att äfven många vuxna hängifva sig
åt läsning mer, än nyttigt kan vara. Hur mången husmor – säger man –
försummar icke vården om barn och hus för boken? Hur många af våra
unga qvinnor förnöta ej en stor del af tiden med en läsning, som blir
fruktbringande hvarken för dem sjelfva eller andra, ja, ej sällan skadlig.
Särskildt klagar man öfver, att läsningen af små broschyrer, tidskrifter,
tidningar och ströskrifter tilltagit i oroväckande grad, och att derigenom
läsningen af böcker med mera gediget innehåll allt mera tränges
undan. Klagomålen äro helt säkert icke oberättigade. Alla folkklasser
använda mera tid på läsning af dylik litteratur, än hvad som kan vara
gagneligt. I en stor del af de s. k. bättre familjerna läses flera tidskrifter
och tidningar; i städerna får man ofta på de offentliga serveringslokalerna
och tidningskontoren se personer af alla klasser sitta i hela timmar
och läsa tidning efter tidning; åkare och månglerskor fylla ofta tiden, då
de vänta på kunder, med läsning af tidningar; embetsmännen och affärsmännen
vilja gerna se, hvad tidningarna hafva att förmäla, under det
de låta maten smälta, och huru mången vill ej läsa sig ”till sömn” genom
att genomfara innehållet i en tidning? Äfven bland allmogen på landsbygden
har tidningsläsandet under de senare åren betydligt tilltagit. Så
berättas det t. ex. från Nerike, att det ej sällan inträffar, att i en allmogefamilj
läsas tre olika tidningar.
Redan Gœthe säger: ”Om man icke har läst tidningar under några
veckor eller månader och sedan läser dem allasamman, visar det sig lätt,
huru mycken tid man förderfvar med dessa papper”. Men tidsförlusten är
ej det värsta onda, som det öfverdrifna tidningsläsandet har med sig. Betänkligare
är det, att ganska ofta framställes i tidningarna en vishet, som
mycket lite gör sig förtjent af detta namn; en vishet, som lätt för obefästade
hjertan och sinnen ut på irrvägar; som tager bort smaken för sund
läsning och förringar förmågan att läsa med eftertanke och allvar. Vi säga
icke, att alla tidningar äro sådana. Tidningar finnas ju, som bjuda på ett
godt och lärorikt innehåll och hvilka man utan samvetsförebråelser kan
förorda till läsning; men vi påstå, att numera finnas många, hvilkas innehåll
är dåligt och som måste inverka skadligt. Vi säga icke heller, att man
icke bör läsa tidningar, utan vi säga, att man bör läsa goda tidningar, men
200 | från Pressarkivet