Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

Vår Tidning.
Lif och rörelse var det i torsdags kväll på ”Ny Tids” expedition. Arbetare,
som räknat dagarne tills deras eget organ skulle komma ut och börja ingjuta
nytt mod i alla deras hjärtan, som kämpat för arbetarrörelsen här
nere, men hittills sett så liten framgång för densamma. De kommo dessa
män nu den ena efter den andre icke för att blått åse hur nu andra togo
vid, utan för att själfva göra allt för att ytterligare utbreda kännedomen
om sin tidning. Många af dem hade redan innan tidningen kom ut gjort
allt för att skaffa afnämare till den samma och fått – 250 prenumeranter redan
innan 1:a profnumret, ett resultat, som kanske knappt någon arbetaretidning
förut ernått. Nu gällde det sprida den öfver allt i staden, lösnummervis,
och den ena packen efter den andra vandrade från expeditionen.
En framåtskridandets bild. Arbetare, som sprida sitt förnämsta
kampmedel till andra arbetare, för att göra dem delaktiga af den nya tidens
befriande lösen.
***
Här i Göteborg har en, åtminstone för en arbetartidning, ytterst skadlig
osed inrotats, nämligen att tidningarne förnämligast säljas i lösnummer.
Ett system, som för denna tidning ovilkorligen måste så småningom utbytas
mot det stabilare och för alla parter säkrare prenumerationssystemet.
Nu, första gången, gällde ju emellertid att göra tidningen känd; man
måste göra allt för att äfven få den såld på gatorna. Flere partivänner
gjorde sitt bästa därtill. Men tidningspojkarne ville inte nappa i den
grad som fordrades. De äro äffärsmän, dessa små bytingar, men blott till
hälften. De förstå att sälja en kurant vara, men ha intet begrepp om att
arbeta in något nytt. De betrakta en ny tidning med samma förakt som
en dryg grosshandlare betraktar den genialiske uppfinnaren ända tills
han kan köpa patentet – till underpris.
Så i hörnet af Husar- och Haga Nygata, ett af de förnämsta ”tidningshörnen”
i Göteborg. Vill ni sälja ”Ny Tid”? Ett bredt, grinande
nääj! blef svaret. ”Möjligen för 5 öre”! Men vi hade kapital, vi behöfde
icke sänka priset, ty vi kunde handla själfva. Och så kom det sig att ”Ny
Tids” redaktör blef lösnummerförsäljare på Husargatan.
På 1 timma hade vi sålt 63 exemplar. – Sedan köpte pojkarne ”Ny Tid”.
***
1875–1899 | 223