Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

ta konsten att göra dem för sig inkomstbringande. Hiertas största förtjenst
låg icke deri, att han förde de liberala idéernas talan, ty det hade
många före och samtidigt med honom gjort, utan i hans utomordentliga
förmåga att sprida dessa idéer och sin tidning, att göra den inkomstgifvande
och att ’äta upp’ andra tidningar som konkurrerade med hans.
Om publicistklubben velat utöfva full rättvisa, så hade bort beslutas att
en medalj skulle preglas öfver Johansson och Hierta. Men enda betänkligheten
härvid är, att om bådas bild blifvit å medaljen anbragt hade de
möjligen gjort grimaser åt hvarandra.”
Om ni i det nu anförda fortfarande skulle finna något ”gement och
taktlöst” är fullkomligt likgiltigt för
***
”Göran”.
Stockholm den 6 december 1879.
Vi erkänna gerna att ofvan reproducerade omdömen öfver L.J. Hiertas
verksamhet ej äro stort gemenare och taktlösare än hvad man varit van
att höra från det hållet. För den delen af allmänheten som har sig något
bekant om Hiertas verksamhet till häfdande af pressens anseende och
det fria ordets rätt, genom den mångåriga strid han som publicist förde
mot allenastyrandet i regeringen, mot godtycket och barbariet i lagskipningen,
mot fördomen, kastväsendet och tjenareslafveriet i de sociala
förhållandena, mot obskurantismen och religionsförföljelserna på det
andliga, mot skråtvång och näringsofriheten på det materiella området,
– för den kan det ingalunda synas vara ett bevis på god takt eller aktning
för den hädangångnes minne då någon framställer honom som en simpel
handtverkare i publicitetens tjenst, hvars enda merit skulle ha bestått
deri att han förstod ”äta upp” andra tidningar. Denna insinuation
liksom den förlöjligande slutmeningen, att Hierta och Johansson skulle
göra ”grimaser åt hvarndra”, förtjena väl det vitsord vi afgifvit, både
med hänsyn till den tidpunkt på hvilken de blifvit offentliggjorda och på
grund af brevskrifvarens ställning såsom medarbetare i det af Hierta
grundade Aftonbladet. Huruvida ”Göran” efter detta förtydligande anser
sig ha handlat taktfullt eller icke är fullkomligt likgiltigt för
(Dagens Nyheter 8/12 1879.)
D.N.
1875–1899 | 183