Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

ningsman vet det nog – att det är det aktuella, det som för närvarande, för
dagen, är af intresse och derfär kräfver behandling, som man behöfver
känna. Om man vore till exempel lärd i allmänna historien, gagnar det
föga vid behandlandet af en rent politisk fråga, om man icke känner det
kanske aflägset liggande lands egendomliga förhållanden som det är fråga
om, inberäknat framför allt dess allra nyaste historia. Likaså t. ex. i
svenska riksdagsfrågor: hade man än skrifvit afhandlingar om forna
riksdagar, båtar det ej mycket, då man har för sig frågor om nya skattereformer,
militärväsen, industriell eganderätt, nya embetsverk och dylikt.
På tal om det aktuella kan man för öfrigt gerna säga rent ut, att en
tidningman borde känna statskalendern utantill – och hvarför ej också
handelskalendern och adelskalendern i vissa delar. Embets- och tjänstemän,
riksdags- och affärsmän, orter och institutioner, allt borde tidningsmannen
ha reda på. Ju mera han kan deraf, dess bättre är det för
honom sjelf och för den tidning, han tillhör.
(C. R., ”Litteratören”, i Hubendick, Hvad skall man bli? Rådgifvare vid valet af lef-
nadsbana. IV. Vetenskapsmannen, läraren, litteratören, Stockholm, 1884, s. 118ff.)
1885
Literatör 1. litteratör (Fr. litterateur), skriftställare; person, som har till
yrke att arbeta inom literaturen såsom tidningsman, medarbetare i tidskrifter
eller encyklopediska och lexikaliska verk, öfversättare, literärt
biträde, literär rådgifvare (hos en förläggare, vid en teater) o. s. v.
(Nordisk familjebok. Nionde bandet, Stockholm, 1885.)
955. Nyttan af tidningspapper. Om natten är kall och man ej har tillräckligt
täcken och filtar till hands, bredas 2–3 stora tidningar mellan filten och
lakanet. Härigenom bibehålles en angenäm värme hela natten, utan att
betäckningen känns tung. Äfven på längre resor i vagn eller båt eller
under långa promenader i motvind bör man breda ett tidningspapper
öfver bröstet under ytterplagget, och detta är tillräckligt att utestänga
kölden. Intet medel härför kan vara billigare och mera verksamt.
(H. [Charles Emil] Hagdahl, Det bästa af allt! En nödvändig bok för hvarje hem,
Stockholm, 1885, s. 221.)
198 | från Pressarkivet