Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

1877
Telefon. Denna märkliga uppfinning, om hvilken vi hittills endast läst i utländska
tidningar, har nu ändtligen hunnit hit till Stockholm. En norsk
ingeniör, hr Hopstock, förevisade nämligen vid järnvägsmannasällskapets
sammanträde i går tvänne apparater, medelst hvilka man på en vanlig telegraftråd
utan batteri kan fortplanta ljud på långa afstånd. Dessa apparater
äro mycket enkla; de är tillverkade af cederträ och likna till utseendet
ett vanlig strykstickställ. I bottnen af den omkring en tum höga foten är
ursvarfvad en urhålkning, hvars djupaste del slutar med ett hål af omkring
ett par liniers diameter. Genom detta hål synes en mycket tunn hinna af s.
k. typmetall, och ofvanför denna är på afstånd af 1/100-dels tum anbragt
en magnet, som i sin öfversta ända hvilar mot en kautchukbädd. Rundt
omkring magneten löper en spiral för ledandet af elektriciteten, och genom
tvänne i apparatens öfre ända anbragta skrufvar utströmmar, genom
den ena positiv och genom den andra negativ elekticitet. Tvänne vanliga
telegraftrådar insättas i skrufvarna och förenas med ledningen å en telegrafstation;
på samma sätt förfares vid en annan station, och så är talförbindelsen
öppen mellan dessa båda ställen. Äfven kunna tvänne skilda
rum genom en smal, med silke öfverspunnen metalltråd i stället för telegraftråd
för detta ändamål och med samma verkan förenas. Den talande
håller f oten af apparaten nära munnen och uttalar med vanlig röst de ord,
som han önskar få genom telefonen fortplantade, och dessa ord uppfångas
tydligt af en på den andra stationen sig uppehållande person, som dock
för detta ändamål måste hålla sin apparat nära örat, på samma sätt som
det brukar tillgå, då man vill höra efter, om ett fickur är i gång.
Detta är i korthet innehållet af den redogörelse, som hr Hopstock i
går lemnade öfver den af honom förevisade telefonen. Flere försök med
de från Amerika hitförda apparaterna hafva förut egt rum, och vid ett af
dessa var en af denna tidnings medarbetare närvarande. Centraltelegrafstationen
och stationen å Grand hôtel voro då förenade genom
tvänne telefoner. Hr H. sjelf befann sig på det förra och Dagbladets referent
samt ett par andra personer på det senare stället. Han talade vid
dem den ena after den andra och icke blott hans ord hördes tydligt och
klart, utan man kunde äfven med säkerhet urskilja rösten. Konversationen
fortgick utan afbrott en lång stund. Liknande försök lära här vara
1 6 | från Pressarkivet