Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

ämnen. Då våra motståndares Blad räkna kanske tjugu gånger så stor
publik, som de Tidningar, ur hvilka närvarande bidrag, till upplysande
af stridens beskaffenhet, blifvit hemtade, och Allmänhetens kännedom
af förhållandet således hittills måst vara ensidig, hafva vi trott oss göra
den opartiska läsaren en tjenst, genom samlandet på ett ställe af hufvuddragen
utaf hvad vi och de, som med oss deltagit i denna polemik, yttrat.
Läsaren blir då i tillfälle att bedömma, huruvida, såsom Aftonbladet påstått,
de ”lumpna Landsorts-bladen endast svarat med lögner och skällsord.”
– Måhända skall tonen i en och annan af de meddelade uppsatserna
synas någon fredlig läsare skarpare, än den behöft eller bordt vara;
men vi bedja honom då erinra sig glupskheten af de gjorda anfallen – exempelvis
blott de i Aftonbladet emot Nationens älsklingsskald, Tegnér
– och läsaren skall troligen medgifva, att äfven den bitande och persiflerande
tonen i några här befintliga repliker – häldst då man betraktar
föremålens olika ståndpunkt – i mer än ett afseende låter försvara sig.
Men icke blott för närvarande stund synes oss denna läsning blifva
upplysande. Den utgör äfven ett bidrag till Publicitetens historia i vårt
Fädernesland; och den efterverld, som en gång dömmer vår tid, bör icke
sakna denna historiska källa. Häfdatecknaren skall, genom dess tillhjelp,
med sanningsenliga drag kunna måla beskaffenheten af det högsta i
Staten, och han skall, med på facta grundad bevisning, kunna säga våra
efterkommande, huru till charakter, sanningskärlek, rättskänsla och
bildning beskaffad den förening af Publicister varit, som i våra dagar
tillkämpat sig första rummet bland Tidnings-Pressens organer. Denna
vidtbekanta Redaction finner måhända vårt för närvarnade obemärkta
rum bland publicister föga afundsvärdt; men ännu säkrare är, att vi långt
mindre afundas densamma den plats, den en gång kommer att intaga i
Publicitetens historia, när stojet tystnat, sophismerna äro uppdagade
och den nakna sanningen qvarstår.
([Carl Erik Ekmarck], utg., De constitutionella tidningarnes strid mot den falska
liberalismen år 1835, Strengnäs, 1836.)
———
Skulle verkligen den oskyldiga inblandningen uti nästans angelägenheter,
som vi fruntimmer i våra sammankomster tillåta oss, hafva funnit
en sådan nåd inför männerna, att de, ej belåtna med att såsom vi, under
1825–1849 | 89