Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

en månad på dem hwardera? Omöjligt! Låt då wår lilla swamp skjuta i
din fredliga skugga! Wi kunna försäkra – och du tror ju alla Utgifwares
försäkringar? – att den, i jemförelse med en del af sina bröder, skall blifwa
ganska pudique, och om just icke duga att äta, likwäl blifwa, som de,
ehuru i en annan mening, ganska nyttig för köken.
Men, hvad säga wi? Swamp! Hwilken blygsamhet, och tillika: hwilken
oförsigtighet att tala om Swampar i wår tid! Nej, Wärda Allmänhet!
det är en Tidnings-Ek wi wilja plantera, det är ett arbete för Sekler, som
wi ämna grunda. Ja, – och som wi alltförwäl weta, att ingenting skulle
skada oss så mycket som den ton af blygsamhet, hwari wi började, så få
wi försäkra med all nu för tiden bruklig och gynnad Författar-oblyghet,
att Wi äro, på samwete sagdt, de största Snillen och de Lärdaste Män i
Norden, om icke i Europa, och att det arbete, hwarpå wi nu Nådgunsteligen
tillåta dig att prenumerera, är det första och enda i sitt slag, allt sedan
Tryckswärtan uppfanns, kortel:n ett arbete, som intet öga sett och
intet öra hört. Icke nog således, att Wi, lika med f. d. Extra-Posten, afstå
alla gifta åt Inrikes-Tidningen och tillägga såsom wängåfwa alla döda;
wi afstå till och med den sista nya Kometen, så billigt det än wore att behålla
den, och lägga den med nöje i brödraskipt imellan Stockholms
Posten och Journalen: med ett ord wi ha föresatt oss att gå wår alldeles
egna wäg till äran, och ingen af wåra tidningar skall nånsin kunna beklaga
sig att wi gripit in i deras ämnen.
Då några Wåra Stallbröder både med lära och exempel, i qwart- oktaf-
och fickformat (det mest passande för bestämmelsen af deras skrifter)
outtröttligen arbeta på att få bort Smaken ur wår Witterhet, hafwa
wi trott oss skyldiga, att äfwen, i mån af wåra krafter, bidraga till dess befrielse
ur denna Hydras klor och dymedelst till Fäderneslandets ära, i
förmodan att de nya Theféerna icke skola missunna oss ett blad af de rika
lagrar, som skugga deras hjessor. Som Smaken ifrån Tungan, som är
hans första, enda och rätta fält, dristat förwilla sig in i Konsterna och i
synnerhet ändå in i Witterheten, och den anställt och anställer gräseliga
förödelser, så hafwa wi förmodadt, att, då den nu genom meranämnde
wåra tappra Stallbröder ganska hårdt ansättas i sin inkräktade besittning
och med Guds hjelp snart derur fördrifwes, det just nu wore tid att öppna
för flygtingen hans ursprungliga fristad och göra den för honom så
angenäm som den nånsin kan blifwa, förutsättande wi, med stöd af Historien
och erfarenheten, att Smaken, en gång riktigt återförd till gom
1800–1824 | 41