Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

framställas i tidningarna, äro derför ej sällan ytliga och partiska. Skall läsaren
derför ej få skef uppfattning af de behandlade frågorna, måste han
kunna bilda sjefständiga omdömen. Han måste kunna läsa med förstånd.
Men förmågan härtill förlorar han genom att hufvudsakligen mätta sitt
vettbegär med den lösa mat, som tidningarna bjuda på. I samma mån
som den läsande eger mindre bildning, i samma mån blir han lätt beroende
i sina åsigter af den tidning, han läser. Det är derför fara, att den
stora massan af vårt folk kommer att beherskas af de tidningar, den läser.
För att vänja den att läsa med förstånd och sålunda rädda dess sjelfständighet,
bör man söka förmå det att läsa böcker med gedignare innehåll,
än som vanligen förekommer i tidningarna.
(Karl Kastman, ”Dagspressen och folklitteraturen”, Tidskrift för folkundervisning-
en, Stockholm, 1886, s. 17ff.)
1887
Derpå tog jag mod till mig och gick till redaktionen af en af de största
hufvudstadstidningarna.
En vaktmästare tog emot mig, mönstrade mig mycket noga från
topp till tå och sporde mig derefter om mitt ärende. Jag anhöll att få tala
med redaktören. Han bad mig vänta, frågade hvem han fick anmäla och
tog på sig en helt medlidsam min vid mitt alldeles okända ”Johan Holm,
studerande”.
– Det är frågan om något manuscript kan jag förstå?
Jag tyckte att mitt ärende var något, som ej angick vaktmästaren. Jag
hade kommit för att träffa redaktören, men ej för att tala med en vaktmästare.
I en temligen inpertinent ton upprepade jag, att jag sökte redaktören
sjelf och ingen annan. Han gaf mig en blick full af ovilja och förde
mig derpå in i en stor sal, der han anvisade mig en plats helt nära dörren.
Jag räknade stolarne, som voro uppradade utefter ena väggen, de voro
åtta. Sju af dem voro upptagna af herrar, hvilka i likhet med mig, som erhållit
den åttonde och sista stolen, väntade på att få tala med redaktören.
De höllo alla hattarne i handen och sågo ofantligt tråkiga ut. Breddväggarne
af det stora rummet voro upptagna af hyllfack, som räckte från golf
till tak, uppfyllda af tidningar. Jag hade aldrig sett en sådan mängd ma-
202 | från Pressarkivet