Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

vilja stänga värdinnan, om Hon innan dess får antaglig hyresman. Jag
hoppas få snar decision af min correspondent och skall derefter ej längre
dröja med svar. Hvarken den ovise eller vise Talmannens stol kommer jag
att intaga; och skall snarast önska få sitta hemma bland de öfverklagande
vrångvise, hvartill både mina år, min sjuklighet och mina sorger synas
gifva mig rätt.
(Ur Johan Jakob Hedrén till Carl Fredrik Dahlgren 24/8 1839, Brev till C.F.
Dahlgren, Ep.D. 2:4, Kungliga biblioteket.)
1840
Död och förbannelse öfwer Marats och Robespierres oroliga anda, alla
upprors Stiftare, alla ondskefulla Tidnings Redaktörer!! När de utskicka
sina Legater i Landsorterne att sprida osämja och oenighet bland folket,
må de besinna, att ett utbrott mot desse tilläfwentyrs kan sluta deras och
deras egna dagar på samma sätt, som Marats och Robespierres, att mängden
fruktar Gud och ärar Konungen, att frid och enighet, wördnad för
Konungen och Lagen uprätthålla och befästa samhällen, då deremot oro
och osämja undergräfwa Staten, öka fattigdomen, befrämja ondskan
och brott, och sönderslita Statens och enskilda Familjers wälstånd och
trefnad. I wår fredliga Landsort utpekar man Rabulisten såsom Ulfwen
i Fårakläder, afskyr honom såsom ett det grymmaste odjur, ty hwem will
wäl sitta der de bespottare sitta, och utesluten från alla samhällskretsar
är han för den rättskaffne undersåten lika fruktanswärd, som R – – för
den trogne hunden under Rötmånaden, andandes icke annat än oenighet
och plundring. Sådan är en redlig Swensk mans tanka om dagens
tilldragelser af Tryckfrihetens missbruk och Rabulismen. Må dessa
Fridsförstörare inför sin wilseförda Pöbel anklaga mig för all möjlig
Royalism; min ställning är icke sådan, att jag med någon skall trängas i
Hoftrapporne; men några fega considerationer skola icke förleda mig
att återwända, eller med någon twetydighet beslöja min åsigt om Rabulisternas
och Tidningsskrifwarnes mer än rättslösa och otillbörliga förhållande.
Dock må sanningen wåga, att wisa sig inför Konungen ohöljd
och osminkad, när så behöfwes, men ej oblyg, ej oanständig och förolämpande
någon. Må den lidandes klagande röst uphöjas inför Konungathronen,
hwarhelst och på hwad tid rättwisan möjligen fordrade det;
100 | från Pressarkivet