Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

dighet och tog ett allt större utrymme i anspråk. en del tidningar övergav
frakturen för antikvan; andra blandade stilarna.
till detta kom en allt tydligare åtskillnad mellan redaktionellt och annat
material. att hålla sig med så kallade korrespondenter, eller utlova biträde
av några ”unga litteratörer”, som det heter i ett exempel från 1835,
och att erbjuda originalartiklar blev nya konkurrensmedel. (se även till exempel
bidragen från 1830 och 1842.) Upphovsrätten diskuterades. och
från den här tiden härrör termer som ”pressen” och ”den tredje statmakten”,
och det var nu som riddaren på allvar etablerades som metafor för
den frihetskämpande tidningsmannen. (se till exempel 1825 och 1828.)
Pressen började även nå bredare sociala skikt, särskilt framemot sekelmitten
och mest så i huvudstaden, även om man som här i ett bidrag från
1844 kan se hur också landsortens redaktörer vidtog mått och steg för att
göra det möjligt för mindre bemedlade att hålla sig med tidning. från redaktörshåll
var detta en strävan i samma anda som den år 1842 införda
obligatoriska folkskolan, medan andra aldrig tröttnade på att förklara tidningarnas
underlägsenhet som bildningsmedel. hur spridningen av tidningar
kunde gå till framgår bland annat av annonserna för en tidningscirkel
i västerås 1831 och norrköpings läsesällskap 1834.
trots att tidningen kunde kallas en ”industri­produkt” (1847) kan det noteras
att kopplingen till boktryckerinäringen – som i sig expanderade kraftigt
– fortfarande var mycket stark: utgivare, redaktör och boktryckare var ofta en
och samma person. Den snällpress som togs i bruk 1829 i Örebro endast inledde
en process som tog lång tid på sig. trots att det allt oftare finns fog för
att tala om redaktioner (de antyds i en rad exempel), var dessa i regel mycket
små och enmansföretag alls ingen ovanlighet. vissa som prövade lyckan på
denna marknad hade mycket vaga begrepp om vad de gav sig in på; så ses
här en blivande redaktör 1830 rekvirera ”så mycket stilar som äro passande
för ett tidningsblad” och samtidigt fråga om ”hur många blad eller prenumeranter
fordras för att betäcka kostnaderna”. fyra sidor var fortfarande
standard, och med senare tiders mått är bildfattigdomen stor. Upplagorna
var alltjämt tämligen blygsamma och prenumerationerna relativt kostsamma.
en årsprenumeration på Argus 1830 motsvarade lönen för nästan fjorton
dagsverken, och för Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning 1835 betalade
man mer än för en hel tunna råg. en föreställning om de begränsade upplagorna
ges när tidens i särklass framgångrikaste tidning, Aftonbladet, 1845
omtalades för sin ”oerhörda cirkulation” om 5 000 exemplar.
1825–1849 | 61