Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

ig varit, och blifva aldrig vänner af detta slags litteratur, men, fråga vi:
hvem är det som egentligen har framkallat densamma? kunde man med
den ringaste klokhet, verldserfarenhet och menniskokännedom bereda
sig på att det skulle gå annorlunda än det gått? den som köper, med kontanta
pengar köper en politisk öfverlöpare, är den väl det ringaste bättre
än öfverlöparen sjelf, och kan man anse som en otillbörlig vedergällning
om han får uppbära sina gerningars lön? och när man dertill har så kort
minne, att man ej kommer ihåg fabeln om Borgmästaren och Oxarne,
så, i sanning – man må skylla sig sjelf.
Man säger och det med rätta, att det icke är person utan sak man bör
hålla sig till. Men må man också komma ihåg det gamla språket: ”hvad
du ej vill att andra skola göra dig, det göre du ock ej dem.” Har man då,
å Styrelsens sida, alltid varit så nogräknad i denna fråga? finnes det icke
tusendetals exempel på hur man förföljt och trackaserat personer, dem
man icke kunnat haft annat emot, än att de ställt sig i Oppositionens leder?
ja, finnes det ett enda undantag bland dessa exempel?
Och hvad skall man säga, när personer, hvilka verkeligen äga förtjenster
om det allmänna, nödgas, för att komma in i den krets, der de
kunna äga en för fäderneslandet nyttigare verksamhet, låtsa sig antaga
principer, dem de i sitt hjerta hata och böra hata – ja, när det går så långt
att de, för att lyckas häruti, måste af sina vänner, af Oppositions-pressen,
utbedja sig som ett vänskapsprof att slippa beröm? vi tro icke att någon
finnes så blind, att han icke inser, att under sådane omständigheter det
är rent af omöjligt att bilda en opposition, sådan författaren till ”Dagens
händelser” vill hafva den.
([Johan Magnus Rosén], Kritik öfver brochyren ”Dagens händelser bedömde af en
landtman”, Stockholm, 1838, s. [3]ff.)
1839
Det är en irring, att broschyrer ej verka så kraftfullt som tidningar. De
verka väl ej så hastigt, på lika stor yta; men deremot vida djupare och
varaktigare; de äro att likna vid groft artilleri, som måste skjuta breschen,
innan fotfolket kan storma. Fem eller sex, sedan sistlidne sommar
utkomna, broschyrer, hafva redan beröfvat motståndarne mycken ter-
94 | från Pressarkivet