Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

mänhet icke ännu vara fallet, ty ganska ofta händer, att Tidnings-utgifvarne
sjelfve författat hvad de genom ett insändt söka påbörda någon
inom den fria gissningens verld. Hvad kan vara lågtänktare?!
jurnalist. Tidnings-utgifvare. Redaktör. En viss Jurnalist har i ett förtroligt
bref till en vän ärligt meddelat sin bildnings-historie så här: ”Jag
var en fattig satan utan anseende (som jag, mellan oss, utom i egna ögon,
väl ännu det gudnås är!) då en förträfflig man, som förstod sig på handtverket,
upplyfte mig på ett slags Guldtopp och lärde mig: att lofva mycket
i min prospektus, men hålla litet i sjelfva tidningen; att utkrysta all
qvickhet och djupsinnighet vid prenumerationstidens annalkande, men
derefter vara medelmåttig då jag icke rent af var usel; att antaga en
månglärd och suffisant mine, på det hopen må tro att jag redan växt ur
student-fracken; att sålunda af ett godt verk göra en dålig hackmat; att
skaka omkring dess fragmenter som raffeltärningar; att bedömma encyklopedier
och real-lexiker efter företalets första tio rader, såvida jag ej
bestämt sättet för dess recenserande efter författare-namnet på titelbladet;
att derunder citera det bästa jag kunde uppleta, i såkallade stora författares
eller mina vänners arbeten, och deremot det sämsta eller ock alldeles
ingenting vid klandrandet af motsatta personers alster; – att alltid
först efterhöra hvad väder som på högre orter blåser; att berömma usla
författare, då de antingen voro mina vänner eller innehade Öfversterang;
att med yttersta förakt upptaga allt hvad som flutit ur en antagonists,
om det än vore ett snilles penna, hvilken ännu icke hunnit blifva
Konungens trotjenare; att sätta det skyddande ’insändt’ öfver eller en afledande
’initital-boskstaf’ under allt hvad jag blyges för att sjelf ha författat;
– när jag lärt mig dessa vackra konster, tog jag tjenst ombord på en
litterär corsar; – jag recenserade och kritiserade till höger och venster,
med den högdragnaste ’förståsigpåare’ min, utan vett och utan val, utan
kännedom och utan försyn: min kritik ljungade drabbande poeten och
krögar-societeten, BondComministern och PremierMinistern, RiksBaronen
och Goda tonen, Generalen och Operabalen; Inländska och Utländska författare,
döda och lefvande: Virgilius och Valerius; Racine och Melin; Oken
och Kroken; Alkman och Löhman; Wren och Dahlgren; Werner och Sundler;
Cederschjöld och Hammarsköld; Winckelmann och Wadman; Holberg
och Rådberg; Menander och Nicander; Sturleson och Thorbjörnson; Horatius
och Afzelius; Cnattingius och Juringius; d’Urfé och André o. s. v. i oändlighet;
kort sagdt, jag lög som en karl och borttog och tillsatte förtjenster
2 | från Pressarkivet