Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

förklaring, att föremålet för denna undersökning blir endast pressens
missbruk, hvilket utgör någonting helt annat, än tryckfriheten; ty denna
sednare kan omfattas med den varmaste tillgifvenhet, äfven då man hatar
de förra, eller rättare, sjelfva afskyn för missbruken, utgör det starkaste
bevis för kärleken till en lag i [sic] grundad tryckfrihet. Vidare förklara
vi, att klandret mot tidningspressens förfarande hos oss, ej tillika
innefattar ett försvar för styrelsen och dess åtgärder. Dessa frågor äro
fullkomligen skilda från hvarandra. Man kan uppdaga den ena stridande
partens låghet och uselhet, utan att derföre ovilkorligen loforda den andres
förträfflighet. Ett ogillande af anfallet, eller sättet hvarmed detta
verkställes, är icke alltid ett försvar eller beröm för den anfallne. Det kan
ju ej förmenas en författare, att behandla det ämne han för godt finner;
man äger icke ålägga honom, att inlåta sig i tvister, som, för den gången,
ej utgjorde föremålet för hans undersökningar; och allraminst bör man
kunna i hans ord inlägga tankar, hvilka icke äro med dem uttalade.
Med denna förklaring har man velat förekomma våra oppositionstidningars
kända osed, att öfvergifva ämnet, och omröra tusende saker,
hvilka icke höra dit. Sannolikt skola vederbörande äfven nu bjuda till att
kasta sig ur banan; men då har man åtminstone på förhand utpekat
konstgreppet. Och i denna afsigt upprepa vi ånyo: denna skrift är riktad
endast emot missbruken hos vår s.k. liberala press; den loftalar icke regeringen eller
dess åtgärder, den yttrar ej någon ovilja mot en i lag grundad tryckfrihet.
*) N:o 110, 111.
([Ivar Adolph Arwidsson], Rest-ransakning med den s.k. fria pressen. Anställd af
Thorgeir Östgöhe, Stockholm, 1839, s. 1ff.)
———
Då jag sagt nästan alla landsorts-blad, har jag, sanningen likmätigt, tillkännagifvit,
att några finnas, som tillhöra antalet af den s.k. fria Stockholmspressens
Seïder. De äro, så vidt jag mins, Götheborgs Handels- och
Sjöfarts-Tidning, Göthen dersammastädes, (som ej är en Göth af det gamla
slaget, hvarom Geyer sjöng: Hans hand bar svärd, men ej hans tunga gift)
Östgötha Correspondenten (i Linköping), Najaden (i Carlskrona), Carlshamns-Posten
(i Carlshamn), Norrlands-Posten (i Gefle), och ännu kanske
en eller annan.
96 | från Pressarkivet