Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

1821
Försök till ett loftal öfwer Awisor, funnet i en afliden Wisgubbes gömmor
O! I, småtäcka korta krönikor, som i krigstider lemnen folket hastiga
underrättelser om Arméers fram- och åter-marscher, om förpost-affärer
och reduters intagande, som på ögonblicket sägen oss, när fienden mistat
en kanon – I, som äfwen nu under tidens lugna skiften ej ledsnen att
berätta, utbasuna, högt utropa, hwarje liten förpost-affär, både inom
och utom hus, uppwakta Allmänheten med nyheter, små historier, då
och då små nätta wäl distillerade Sqwaller-rapporter – helt oskyldiga,
det förstås, – då nu mera inga Bulletiner gifwas, så gifwen I oss del af
edra egna Bulletiner. – O huru upplysande och lärorik ären I goda wänner
– huru nöjsamma för alla källarbussar och wandrande bröder af det
stora skrået – huru högt beprisade af hwarje äkta kanstöpar-frater! I
ären ett slags resande skolmästare, wäl danade af edra naturliga föräldrar,
som friwilligt uppoffren eder frihet, för att instängas och uppfylla de
trånga och kanske annars allt för låsta postwäskorne – O! I sockersöta
pappersbitar! huru mången ärlig man hafwen I icke danat? huru mången
skyndar icke wid er ankomst kurir-mässigt ifrån sitt embetsrum, sin
handelsbod, sin werkstad, för att med skarp syn, lik Argus, granska, anmärka,
och med wällust insupa alla edra med Extra – och icke Extra poster
ankomna meningar, fraser, wändningar och swängningar, tadel och
sjelfberöm – det är ju I, som gjort och gören folket ärligt, klokt, ärbart,
laglydigt, beskedligt och ödmjukt efter Evangelii Bud? – Förr trodde
man, att det war Theologien, som lärde menniskorna bästa sättet att förbättra
hjertat – nu hafwa wi fått lära att endast genom er utströmmar
upplysning; igenom er skola folkslagen höjas öfwer gruset: höjas till
fullkomlighet, höjas med ett ord öfwer allt, undantagande öfwer – er.
Ingen klagar öfwer er – alla fråga efter er. De enda, som kanske oförskämdt
klaga öfwer er fruktbarhet, äro posthästarne, som skola kringbära
allt för stora bylten af er lifgifwande balsam, men I kunnen ju dem
till trots kringresa Landet på deras ryggar, som er aflat hafwa – om I gören
edra föräldrar någon möda, så är det ju deras pligt, att något litet lida
för sina älskade Barn, det är ju af er som de lefwa – det är också de som
hafwa sagt oss, att I ären nyttigare än wi weta. Oförståndigt folk fråga
wäl, hwari nyttan består; men det angår icke den oförståndige: genom
54 | från Pressarkivet