Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

Wendela Hebbe
[---] Sedan familjen efter faderns död åter inflyttat till Jönköping, ingick
Wendela år 1833 äktenskap med den då varande notarien i Göta hofrätt
Gustaf Clemens Hebbe. I detta äktenskap äro äfvenledes trenne döttrar
födda, samtliga rikt begåfvade kvinnor. En af dem är numera som gift
bosatt i Köpenhamn, den därnäst följande, Tecla Hebbe, hvilken var en
framstående dramatisk sångerska, är sedan åtskilliga år död, den yngsta,
Signe, delar, som redan nämts, numera hem med modern i Stockholm
och är tillräckligt allmänt känd att här behöfva rosas.
När nu fru Hebbe efter ett långt lif blickar tillbaka, på hvad hennes
penna skapat, kan hon för visso känna sig stolt. Det är icke endast det
qvantitativa, som här bjuder erkännande och aktning för en aldrig tröttande
arbetshåg, äfven qvalitativt stå delar af hennes diktarskap så högt,
att de på samma gång bjudit de djupa lagren af läskunnige förströelse
och uppbyggelse, som de vunnit ampla loford af sådane män som Björnson,
Grundtvig m. fl. Också ha hennes originalarbeten delvis öfversatts
till flere främmande språk.
Vi nämnde de djupa lagren, och vi gjorde det med skäl. Wendela
Hebbe har alltid sträfvat att så att säga popularisera sin diktning. Hon har
ej velat skrifva för de öfvermätte och öfverkloke. Men de ringe och de
betryckte ha alltid stått hennes hjerta nära. Otaliga gånger har också
hennes penna arbetat direkt i välgörenhetens tjenst, och tusentals kronor
ha hennes behjertansvärda skildringar af armodets barn inbringat
hungrande och slagne.
Det är endast helt naturligt, att barnen och deras verld hos detta varma
sinne rönt hjertligt intresse. Också tillhör Wendela Hebbes sagor
och äfventyr för barn det yppersta, som på detta område åstadkommits.
För djuren har hon äfven alltid varit en ömmande vän och i många af
sina skrifter inför vuxna och små fört deras talan.
Fru H. har varit en flitig medarbetare i flere tidskrifter och tidningar,
särskildt i Aftonbladet på Hiertas tid. Som öfversättarinna har hon utöfvat
en omfattande verksamhet; till och med för scenen har hennes mångsidiga
begåfvning räckt till. Af hennes originalstycken är åtminstone ett,
oss veterligen, uppfört, nämligen sångspelet ”Dalkullan”, som för första
gången gick öfver Djurgårdsteaterns scen den 13 augusti 1858.
(J. N-g., ”Wendela Hebbe”, Idun nr 46 1889.)
212 | från Pressarkivet