Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

äfven sådana med måtta; samt att man ej bör låta tidningarna tränga undan
snart sagdt all annan litteratur af hvad slag som helst.
För att kunna förstå och följa med den tid, hvari man lefver, är det numera
nästan nödvändigt att läsa tidningar; men vi må akta oss för att låta
dem få för stor makt öfver oss. Den varningen är ej öfverflödig. Aktgifver
man på förhållandena, skall man nämligen finna, att tidningen fått den
betydelsen för många, att den blifvit ”ett annat evangelium”; att de äro
färdiga att antaga som sant och rätt allt hvad deras liftidning säger dem,
det må röra sociala, kyrkliga eller politiska förhållanden eller vetenskap
och konst. De blifva så beroende af den tryckta vishet, som dagligen framräckes
åt dem i en lätt tillgänglig form, att de ej kunna tänka sjelfständigt.
”Den periodiska dag-litteraturen är i sanning så kallad kursiv läsning.”
Det är klart, att bedvid denna måste en läsning med allvar och eftertanke
ega rum, så vidt ej läsarens minne, förstånd och karakter skola i betänklig
grad skadas. Det myckna läsandet af daglitteraturens lätta alster bidrager
sannolikt ej litet dertill, att en stor del af nutidens menniskor äro så ytliga,
opålitliga och utan djupare intressen; att, såsom erfarenheten lär, man endast
sällan kan få i gång och föra till slut ett allvarligt, mera djupgående
samtal. Det, som egentligen roar och som behandlas med en viss vidlyftighet,
är dagens händelser och sqvaller; åt tidens brännande frågor egnar
man visserligen ock uppmärksamhet, men man går dem ej på djupet; man
ser dem så att säga blott på utansidan.
Till och med läsningen af goda tidningar skulle förytliga läsaren, om
han icke såsom en motvigt deremot läste goda, grundliga böcker, hvilkas
förstående kräfde ett allvarligt tankearbete. En stor del tidningsartiklar
äro nämligen författade i hast. Författaren nödgas skrifva dem utan att
hafva tid till de studier och det allsidiga genomtänkande, som en grundligare
behandling af ämnet kräfver. En tidningsredaktör, med hvilken vi
för kort tid samtalade, och som visserligen skulle vilja meddela sina läsare
endast grundliga utredningar af de behandlade ämnena, klagade öfver,
att det ofta voro omöjligt att åstadkomma sådana, enär han ej sällan nödgades
att på rak arm behandla till och med vigtiga frågor, alldenstund allmänheten
fordrar, att så snart en fråga väckes, genast se den behandlad i
tidningen. Dertill kommer, att tidningsredaktören, som ofta skrifver för
ett visst parti, tvingas att se den i fråga varande saken från partiets synpunkt.
Hans framställning kommer derföre ej sällan att sakna den oväld,
som är nödvändig för en sanningsenlig framställning. De åsigter, som
1875–1899 | 201