Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

iktigt werkställes. Annorlunda förhåller det sig med Utgifwarn eller
Redaktörn, ehwad dessa befattningar af en eller twenne individer handhafwas.
Han har både positiva och negativa pligten emot den allmänhet,
som läser hans Tidning. Han står liksom på en högd, der alla rigta sina
blickar, merendel känd af alla, utan att sjelf känna alla. Hans läsare bedöma,
hwar på sitt sätt och efter sin smak, hans litterära produktioner,
eller dem han, genom införande i sitt Blad, anses gilla. Lemnar han Utländska
Nyheter, misshagar han dem, som, utan sinne för politiska tillståndet
i werlden, wilja hafwa ämnen af moraliskt innehåll. Införer han
moraliska Reflexioner och Anmärkningar, beskylles han för torrhet och
tråkighet af dem, som endast roas af Anekdoter och Infall, Historietter,
Charader, eller andra smärre Poemer. Dessa åter anses för en alltför lös
själaspis af en annan klass läsare, som blott wärderar det praktiskt brukbara,
ekonomiska rön, nya upptäckter i hushållningen m. m. Några affektera
en öfwerdrifwen finhet i känslan för det anständiga, och förkasta
allt burlesktlöjligt, om än werklig anständighet ingalunda såras. Att
göra alla dessa olika tänkande och olika bildade till nöjes, gränsar till det
omöjliga, och Tidningsutgifwarn får trösta sig med det medwetande, att
han wäljer sådana ämnen, som böra, åtminstone efter hans omdöme, intressera,
om ej alla, dock större delen af sina läsare. Det är imedlertid
hans positiva åliggande: att alltid iakttaga ett wärdigt och hyfsadt språk:
att, i mån af tillgången på tjenliga materialier, hafwa något intressant
för hwarje af dessa klasser, och att, genom omwexling så widt sig göra
låter, arbeta för allas tillfredsställelse, hwilket, fastän alltid wanskligt,
och måhända omöjligt, åtminstone är ett mål, som han bör eftersträfwa.
– Om han iakttager detta, kan han med temlig likgiltighet anse de flerfalldiga
skiljaktiga omdömen, som än i större Societeter än i Familjekretsarne
fällas öfwer honom. Det är sannt, han får kanske sjelf höra
minsta delen deraf, men hwad som deraf kommer för hans öron kan icke
dessmindre, om ej just såra, likwäl känbart nog låta honom erfara det
kritiska och stundom oangenämna i hans belägenhet.
Wi öfwergå nu till hwad som utgör en Tidningsutgifwares eller Redaktörs
negativa pligter, och här föras wi ut på ett widsträcktare fält. –
Af det wi ofwanföre sagt om hans positiva pligt, följer naturligen, att
han bör underlåta allt hwad som deremot strider. Här måste wi också
göra skillnad emellan det särskilta answar, han ådrager sig inför Allmänna
Opinionen, och det som drabbar honom inför werldslig Domstol.
56 | från Pressarkivet