Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

Gode vän och Broder!
Nyligen återkommen från en 3 veckors resa hade jag nöjet vid hemkomsten
emottaga vänskapsfulla skrifvelser af d. 16 dennes. Ehuru väl jag
förut läst och återläst, samt fått tillfälle blifva egare af den, såsom allt
ditt, sköna afskedshelsningen ifrån vår så rättvist och högt aktade Chef,
var det mig dock en stor fägnad få emottaga den såsom gifven af din
egen hand. Jag tackar för alltsammans och hoppas Du af anförde skäl ursäktar
mitt fördröjda svar. Allt ifrån vår första bekantskap har jag mycket
gladt mig att se mig räknad bland dina vänner: och har det med hvarje
år varit mig en uppmuntran att beständigt kunna antaga detta förhållande
oförändradt, ja befästadt och lifvadt till framgent oupphörligt bestånd,
det jag lika mycket önskar som hoppas.
Våra dagblad, deribland Aftonbladet synnerligast, har jag hvarken tid,
lust eller intresse, att läsa. Man har ansett det nödvändigt att läsa dessa
blad, i synnerhet för en publik person, för att känna och följa tiden. Jag har
på flera år icke läst dem, och är nu van vid denna af många så högt skattade
privation, utan att derföre känna mig i saknad af det nödvändiga för
mina plikter och min lefnad. Visst sitter jag i umgänget, der ingenting
annat ventlieras, än dagblads-visheten, mera tyst än förr. Men när man
en tid fått tillvänja sig, är det roligare att tiga, än tala. Genom samtalssquallret
får jag höra allt hvad jag behöfver af dagens rhetorer, och kan
således använda tiden hemma till det som är mera helsogifvande. Jag har
och på nämde väg fått tillfälle att inhemta polemiken emot ditt vackra
och hedrande arbete, den jag i öfrigt icke fått. Det behöfves ingen apologie.
Men att den, Du utgifvit, vunnit allmänt bifall, har äfven fägnat mig.
Det är bedröfvligt, att Tidningar, som göra anspråk på att vara nationens
största och klaraste ljus-facklor, låta sig hyras till cloaker för dess orenlighet:
och ännu bedröfligare, om de som borde vara upplyste, sacris initiati,
låna sig till renhållnings-hjon. Satis autem de his nugis. 1
Jag har skrifvit om resan till riksdagen och väntar med första svar.
Jag vore till alla delar färdig att antaga ditt förslag, både i afseende på
rum och pris och värdfolk. Det enda betänkliga är det långa afståndet
från arbets-kraften. Men äfven denna betänklighet torde jag låta fara.
Kunde jag blott få utbedja mig 2 a 3 veckors betänke-tid – utan att likväl
1. Ungefär: ”Nog om detta skräp.” (Utg. anm.)
1825–1849 | 99