Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

(Moraliskt och Legalt answar.) Hwad som inför den förra är tadelwärdt,
är det ej alltid för den sednare. En Tidningsutgifware skall gå temligen
långt, om han blottställer sig för laglig beifran, men icke dess mindre
kan han redan hafwa förlorat i Allmänhetens omdöme. Wi wilje ej nämna
de händelser då han, genom en eller annan satirisk framställning, råkar
att wisa i löjlig dager wissa besynnerligheter eller karaktersdrag hos
wissa Samhällsklasser eller Stånd, och derigenom göra sig misshaglig för
någon, som tager det åt sig. Sådant kallas ett Dictum de omni et de nullo
(utsago om alla och ingen) och bör ej med skäl af någon enskilt person
illa upptagas. Det träffar alla och ingen, och exempel derpå finner
man i alla tider, från Plautus och Aristofphanes ändå till Molière och flera
både Teaterskrifware och andra Författare på Vers och Prosa. Skulle
någon individ möjligen anse sig personligen träffad af en dylik Artikel,
eller störa sig öfwer en eljest oskyldig framställning, wore det blott ett
bewis på en stark egenkärlek som kommit att såras, oaktadt författaren,
som icke känt personen, icke haft minsta afsigt att förolämpa. När man
känner, huru många misstydningar, den oskyldigaste sak kan antaga, inser
man, att ingen Tryckfrihet skulle kunna existera och wore de facto
förswunnen, om en hwar, på hwilken en så beskaffad satir möjligen kunde
tillämpas, trodde sig wara personligen utpekad, och ägde rätt att
deröfwer beswära sig, då twertom tystnaden derwid betager den hela sin
förmenta bitterhet, och allusioner tillintetgöras bäst derigenom att man
låtsar ej förstå dem. (Forts. e. a. g.)
(”Något om Tidningsutgifware, Redaktörer, och deras åtgärder. (Ur Carlshamns
Tidning.)”, Carlskrona Weckoblad 18/5 1822; texten fortsätter den 22 och 29/5.)
Anmälan
1823
[---] Lyckligtwis äro begreppen folk och folkmassa icke de samma; lika litet,
som begreppen publicist och nouvellist. Den äkta Publicistens werksamhet
består i ett offentligt samtal med de bästa, de mest upplysta, de
utmärktaste bland sina landsmän; ty dessa endast utgöra för honom det
Folk, för hwilket lärdom och witterhet, för hwilket själsodling i högre
bemärkelse gifwes. Från sådana läsare, af hwilka Publicisten har åtmins-
1800–1824 | 5