Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

Jag bör likväl anmärka, att oppositionen hos flera af dessa, snarare torde
vara en följd af utgifvarnes position, än af deras verkliga opinion. I städer,
der nemligen förut ett enda blad funnits, i besittning af ortens annonsfördelar
och som tillika varit till sin ton antingen loyalt – det vill i den fria
pressens språk säga servilt – eller neutralt, har intet annat val återstått för
den ortens bel-esprit, hvilken, hemsökt af samma onda som Matts i sagan
om korfven, önskat dela denna korf med sin loyala medbroder, än
att, till bemantlande af den strid som han naturligtvis för detta ändamål
måste börja och fortsätta med honom, slå sig på oppositionen, såsom i alla
fall, i hans tanka, det mest lönande af skrifveri handtverken. Ganska konseqvent
har han då sökt inbilla staden och orten, att, liksom anläggandet
af en egen helsobrunn hörer till dess fysiska helsa, så hör stiftandet af en
egen oppositions-tidning till dess politiska, antydande tillika, att, då
staden njöt den lyckan att äga en sådan man som han inom sitt sköte, den
ej behöfver, som man säger, gå öfver ån efter vattnet, en vink, som smickrade
dess fåfänga, hvilken, som man vet, aldrig förgäfves smickras.
([Pehr Adam Wallmark], Reaktion och emancipation, eller Hvilken är i landsorterna
opinionen om den s.k. liberala pressen i hufvudstaden? Också ett bidrag till Sveriges histo-
ria för närvarande tid, Stockholm, 1839, s. 31f.)
Högädle Herr Brukspatron!
———
Tusen tacksägelser för Hr Brukspatronens godhet! Vi äro i synnerhet belåtna
med pressen, som är förträfflig; och önska att den andra pressen vore
komplett; ty en press är i alla händelser för litet, och vi nödgas etablera oss
så, att våra arbetare h. e. äfven tryckarne hafva göromål fullt upp.
Den person som skrifver dessa rader, har ej den äran vara personligen
bekant med Hr Brukspatronen; men jag är i kompani med Broder Kindlundh,
bär dessutom hundhufvudet för Tidningen Östg. Correspondenten,
och är således fullt kompetent att i angelägenheter som röra vårt lilla
Boktryckeri och vår Tidning, tillskrifva Hr Brukspatronen.
Okunnig var jag, okunnig min kompanjon, okunnige arbetarne; och
följden blef, att jag i natt kl. 12 väcktes med den nyheten: ”Herr Magister!
nu hafva vi inga S mera i petiten. Att vi ej hafva någon petit ansio, vet
Hr Mag redan, och Gud vet om Tidningen kan komma ut.” Aldeles ra-
1825–1849 | 9