Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

I samband med pressens utveckling och växande inflytande har naturligtvis
äfven publicisternas eget, mödosamma yrke, länge i viss mån
föraktadt, vunnit i socialt anseende, äfven om det dröjde ganska länge,
tills den allmänna uppfattningen – ifall det ännu skett helt och hållet –
förmådde höja sig till Nils Månssons i Skumparp upplysta ståndpunkt.
Belysande i afseende på den tröghet, hvarmed detta ägt rum, är en anekdot,
som anföres af Emil Key i hans påbörjade ”försök till Svenska tidningspressens
historia”. Han skrifver där på ett ställe:
”På 1840- och 50-talen fanns i Stockholm ett kändt ämbetsmannaoriginal
H., ständigt vald af domstolen till juryman i tryckfrihetsmål.
Till regel för sitt handlingssätt hade denne uppställt: ”Murfel contra
murfvel frikännes, murfvel contra hederlig karl fälles”. För honom voro
nämligen publicist och hederlig karl två alldeles motsatta begrepp. Att
en man med ett sådant föreställningssätt nästan regelbundet utsågs af
domstolen är betecknande i mer än ett hänseende för sagda tid.”
Förhållandena äro nu, som nämndt, mycket både förändrade och förbättrade.
Pressen har blifvit icke blott en makt utan en stormakt i samhället
och publicisten är en så god medborgare som någon annan samt
hedras flitigt med medborgerliga förtroendeuppdrag. I ett mycket stort
antal af våra städer, kanske i de fleste, äro publicister medlemmar af
kommunalrepresentationen. I en norrländsk stad har, såsom tidningarna
nyligen omtalade, uppskattningen af pressmännens lämplighet för
detta kall varit så stor, att stadens samtlige tidningsredaktörer, tre till
antalet, invalts bland stadsfullmäktige.
Lars Johan Hierta var den förste tidningsman, som genast efter representationsreformens
genomförande invaldes i andra kammaren,
hvilkens förste ålderspresident han blef. Den nya kammaren var ju också
i många afseenden ett verk af hans eget reformarbete.
För närvarande sitta omkring ett dussin publicister i andra och 2 i
första kammaren.
(Jonas Brag, ”En blick på Sveriges tidningspress”, Sverige: Årsbok för
svenska folket 1892, Stockholm, 1892, s. 44ff.)
1875–1899 | 221