Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

nat sätt än genom rättegångs anställande, skulle kunna tilltvinga sig införandet
af ett beriktigande, man läte vid redactionens vägran bero.
Theroell har till undvikande af dessa olägenheter föreslagit, att genom
gode män, för hvilkas tillsättande serskilde reglor af lagstiftaren borde
utfärdas, skulle på förhand bestämmas, huruvida tredskande publicist
skulle vara förpligtad att införa ett genmäle eller ej. Men för erhållande
af gode män, som kunna under alla omständigheter afgifva rättvisa utslag
härutinnan, möta samma svårigheter, som för erhållande af ofelbara
censorer. Hvad våra förhålladen angår, förefinnes ej behofvet af serskildt
lagstadgande, som ålägger tidningsutgifvare att införa genmälen, ty i de
tidningar, som vilja åtnjuta ett större förtroende af allmänheten, vägrar
man sällan eller aldrig att emottaga de beriktiganden i sak, hvilkas införande
en anfallen person skäligen kan fordra, och skulle någon tidningsutgifvare
vilja undandraga sig att uppfylla hvad den moraliska förpligtelsen
i detta hänseende fordrar, tvingas han dertill af den controll, öfriga
tidningar öfver honom utöfva. Danska presslagen har i denna fråga träffat
en klok medelväg, som vore förtjent af efterföljd hos oss. Den stadgar
i 11 §., att hvar och en, som i en periodisk skrift anser sig personligen angripen
eller önskar beriktiga meddelanden honom angående, eger fordra
införande utan betalning i tidningen antingen af ett tillkännagifvande
om verkstäldt laga åtal vid domstolen eller ock af en hänvisning till
beriktigande i en annan skrift.
(Herman Ludvig Rydin, Om yttrandefrihet och tryckfrihet: Försök till belysning af
svenska press-lagstifningen, Stockholm, 1859, s. 107ff.)
Bidrag till den officiella tidningens karakteristik
1860
[---] Bland åtskilliga andra förslag, hwarmed signaturen B-n i Posttidn.
will lyckliggöra samhället, har den ock nyligen börjat agitera för att allmogen
måtte komma att erhålla smak för tidningsläsning. Posttidn. framlägger
alltså följande förslag: i hwarje socken inrättas icke endast ett sockenbibliothek
utan äfwen ett ”tidningskabinett”, hwartill ”Folkskolelokalen är
lämpligast på de tider då underwisningen icke pågår, således också under
söndagen.” Prenumerationen bekostas genom friwilligt sammanskott inom
1850–1874 | 141