Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

lifva ringa. När man hunnit besinna, att den båtnad, man kan hämta af
oförrätter mot personer och sanningar, hvilkas försvar man skall nödgas
sjelf offentliggöra, sällan blifva rätt stor, men försvaret stundom kan
blifva fruktansvärdt, och efterlemna alltför djupa refvor i populariteten;
skall man tvifvelsutan snart nog börja besinna sig, och smädesskrifvandet
förlora sitt rätta behag. Om en lag af förevarande beskaffenhet komme
i utöfning under den grad af blomstring, hvari opinionsväldet t. ex.
för närvarande hos oss redan sig befinner, och man då föreställer sig, att
opinionsledarnes tidningar till en början ville låta sina utfall emot politiska
motståndare och sina kommentarier öfver dessa skrifter fortgå
oförminskade både till qvantitet och intensitet; så skulle spalterne, efter
hand fyllda med tillrättavisningar och hårdsmält sanning från motståndarnes
sida, icke dröja att blifva mindre begärliga för de förras lärjungar,
hvilka, änskönt de lemnade motskrifterna olästa, likväl omöjligen kunde
undgå att vid deras blotta åsyn betagas af en viss oro för den afbräck,
mästaren genom dem lida hos alla läsare, som icke förbiginge dem. Huru
länge skulle det väl kunna dröja, innan de opinionsmäktige antingen
ledsnade vid publicistyrket, eller ock såge sig föranlåtne att för dess fullföljande
välja en helt annan väg?
(Sven Lorens Theorell, Rikets ständers justitiæ-ombudsmans embets-berättelse för år
1849, Stockholm, 1850, s. 9ff.)
ANMÄLAN
———
Då vi nu gå att bjuda till prenumeration å denna Tidning för nästa år,
sker det icke i medvetande af att hittills, under Tidningens korta tillvaro,
hafva uppfyllt ens de fordringar allmänheten gör sig på en småstads publicist.
En sådan har svårigheter att bekämpa, hvilka vi föga kunna
smickra oss med att hafva öfvervunnit. Bland dessa är bristen på nyheter
en ibland de väsendtligaste. Hvad kan väl också hända i en stad med elfvahundraelfva
innevånare? Hvardagslifvet går der sin jemna gång så
tyst, så tyst, att man kan höra en flugas surr.
Skulle Redact. någon gång komma i besittning af en äkta, veritabel
nyhet, så kan man omöjligen vara absolut ensam om den samma och
inom en half timme kännes det i luften, att den på ett annat sätt är
spridd, ifrån den ena ändan af staden till den andra. Talet går nemligen,
1850–1874 | 125