Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

och Sjöfarts Tidnings redaktion visar tre gånger så många 1888. Ytterligare
fler till antalet var i regel de som arbetade i sätteri och tryckeri, och det var
också här som många av pressens kvinnor var anställda – några av dem
syns på fotografiet från Jämtlands-Postens sätteri 1895. Utökade personalresurser
innebar att tidningarna i ökad utsträckning kunde skicka ut referenter
och korrespondenter att rapportera om vad de själva bevittnat i
riksdagen och domstolarna, under strejker och krig. Stockholms Dagblads
Johan Janzon, signaturen spada, skickades ända till bulgarien under ryskturkiska
kriget 1877–1878 (se utdraget ur hans krigsskildring från 1881).
bland reportrar och korrespondenter som rörde sig på fältet etablerades
intervjun som en ny arbetsmetod. Under sundsvallsstrejken 1879 användes
metoden för första gången i sverige. Den som intervjuade var isidor
kjellberg. Det kom dock att dröja innan metoden användes mer regelbundet.
en anledning var att potentiella intervjupersoner bland politiker
och makthavare ofta inte ville ställa upp. skådespelare och musiker däremot
var mer benägna att låta sig intervjuas. intervjumetoden är ett exempel
på hur svenska pressmedarbetare i slutet av seklet hämtade inspiration
från den amerikanska tidningsvärlden.
existensen av arbetsordningar och korrespondenter kan ses som ett
uttryck för en ökad arbetsdelning och professionalisering. olika personer
hade olika roller och uppgifter, och personer som inte ansågs passa in
kunde betecknas som ”icke­journalister” (Marat, 1892). i handboken
Hvad skall man bli? från 1884 kunde man läsa sig till vilka egenskaper och
kunskaper en tidningsman skulle ha. handboken talade ännu om tidningsmedarbetaren
som ”litteratör”, men i seklets slut blev även ”journalist”
och ”reporter” vanliga benämningar. kvinnliga redaktionsmedlemmar
synliggjordes med ytterligare ett ord i Nordisk Familjebok 1889, ”redaktris”,
det vill säga ”qvinna, som är redaktör”.
en viss professionalisering kunde också märkas på reklamens område.
i slutet av 1800­talet startade annonsbyråer som förmedlade annonser
till svenska och utländska tidningar. stora byråer var gumælius annonsbyrå
och nordiska annonsbyrån i göteborg. vid sidan om handböckerna
för redaktionella skribenter utkom även handböcker för reklammakare,
exempelvis den samling ”reglor för verkningsfull annonsering” från
1890 som återges här.
till tidningarnas och tidningsmedarbetarnas ställning bidrog de skrifter
som gav dem en historia. år 1883 gav politikern emil key ut första och
1 2 | från Pressarkivet