Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

Hon är tyvärr icke ensam om denna för tidningarnas ekonomi vådliga
begreppsförvirring. Här existera snart sagt hundratals tidningskontor,
som bedrifva samma ofog på tidningsutgifvarnes bekostnad.
***
Men huru förekomma det? Det är frågan.
Erfarenheten har öfvertygat oss om nödvändigheten att vidtaga
stränga åtgärder. Först och främst måste vi, som sagt vädja till den rätttänkande
allmänheten. Den ringaste eftertanke säger ju en hvar, att detta
sätt att läsa tidningar är i ordets egentliga bemärkelse lumpet, för att ej
säga något värre. Det är att låna sig till en systematisk utsugning af tidningsutgifvarne,
som visserligen under närvarande omständigheter få
vara nöjda med litet, men dock ingalunda kunna lefva af makulatur.
Hvad skulle t. ex. en affärsman, en handtverkare säga, om hans varor
eller tillverkningar på ett sådant sätt ginge i lån, utan ringaste vinst för honom,
och han sedan finge återtaga dem förstörda utan minsta ersättning?
Skulle han ej beteckna en sådan industri som rent af stöld från honom, så
mycket mer som utsigterna att få sälja något naturligtvis minskades?
Hvem köper en sak, när man kan så godt som gratis få låna och begagna
den?
Ofoget måste stäfjas förr eller senare, men med hvarje dag som går
ökas svårigheterna. Ett energiskt ingripande från tidningsutgifvarnes
sida skulle för länge sedan satt stopp för rörelsen. Den dag skall komma,
då detta måste ske till hvad pris som hälst. Lösnummerförsäljningen spelar
för hvarje tidning en så pass vigtig roll, att omsider själfbevarelsedriften
måste öfvervinna trögheten och efterlåtenheten. Det låge närmast
till hands att Publicistklubben eller Tidningsmannaföreningen toge saken
om hand; men sker det icke förr, skall frågan bringas på tal vid nästa års
publicistmöte. Och underligt skulle vara, om ej solidaritetskänslan så väl
som det egna intresset skulle åstadkomma att omsider en dam sättes
mot den systematiskt bedrifna tjufläsningen.
I utlandet, ja ingenstädes i hela världen känner man till ett sådant
ofog. Där köper gentlemannen sina tidningar eller också läser han dem
på sin klubb eller ett kafé – men han lånar dem inte hem.
Intill dess några andra åtgärder blifva vidtagna skola vi hålla razzia efter herrar
tjufläsare och, hvar vi anträffa dem, utan förskoning offentligen namngifva dem.
(Budkaflen nr 20, 18/5 1888.)
1875–1899 | 20