Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

vet att åter reda sig ur affären! … Och detta är en konst, som Hierta alltid
förstått, så det varit en förnöjelse att se derpå.
(Oscar Patric Sturzen-Becker, Den nyare svenska skön-litteraturen och tidnings-pressen:
En öfversigt i sex föreläsningar, Kjöbenhavn, 1845, s. 215f.)
———
Om någon sanning är påtagligare än den, att ett rätt bedömmande af
hwilken fråga som häldst, ej kan alstras genom ett ensidigt betraktande
af samma fråga; så är också behofvet lika påtagligt af organer, som kunna
meddela de olika synpunkter, från hwilka frågan kunna betraktas,
och de olika resultaterne deraf. Angår frågan Stats-rättliga och Statsoeconomiska
förhållanden som således röra hvarje medborgare, så måste
också de organer som skola bidraga till dess utredande wara för allmänheten
lätt tillgängliga. De måste upenbara sig i tidningar för dagen.
Att i Swerige åter, nu då dessa rader nedskrifvas, ej finns någon sådan
tidning af nödigt omfång, som ser de wigtiga samhällsfrågorna utur mer
än en synpunkt, eller som tillåter att de i dess spalter från någon annan
belysas; detta olyckliga förhållande, är ty värr, en lika bestämd sanning.
Undertecknade hafva derföre öfverenskommit att till Tit. hemställa,
huruvida Tit. skulle wilja anwända sin tid och sina krafter att fylla den befintlige
bristen, genom utgifwande af en daglig tidning, hwari den förtryckta
opinionen, af hwilken färg den ock wore, hade rättighet tillkännagifva
sin tillvaro och förswara sina åsigter. Skulle Tit, lika med oss, finna
detta mål sannt fosterländskt och således wärdigt sin uplysta kraftfulla
medverkan så erbjuda wi härmedelst till tidningens grundläggande.
(Ur [John Swartz], ”Ang. startandet af en dagl tidning”, Diverse koncept, Norrköpings
stadsarkiv, Släkten Swartz i Norrköping, BIIIc:37. Odaterat, cirka
1845.)
1846
Ett par insända artiklar twinga oss att för dagen utesluta den wanliga
följetongen, för hwilken wi wid ett annat tillfälle skola lemna wåra läsare
ersättning, hwarjemte wi lofwa att framdeles, så widt möjligt är, söka
1825–1849 | 109