Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

1847
Vi önska, att alla våra författarinnor ville anse tidningen såsom kransen
för det qvinliga skriftställeriet – och skynda att gifva hvar och en sitt
blad till den – då den säkerligen äfven skulle blifva en smakfull guirland.
Vi önska, att den förening i Vermland, som ryktet omtalar, inom hvilken
circulerar en blott skrifven tidning, ej tryckt – ville förena sig med Fruntimmers-Salongens
redaction, och icke, litet afundsjukt, behålla för sig,
hvad som säkert lika mycket skulle behaga i allmänhet, efter den öfvertygelse
derom man erhållit af den sköna poesi, som derifrån var införd i
Aftonbladet. Vi önska slutligen, att tidningen måtte blifva en föreningspunkt
för fruntimrens sympatier för hvarandra och – att vi icke måtte
önska allt detta förgäfves.
(Fruntimmers-Salongen, nr 1–2, 1847.)
———
Wadstena
Det fordras wanligen af en Tidning att den hwarje gång hon utkommer,
skall hafwa nyheter från orten att berätta, men då någre sådane ej finnes,
hwad skall den då säga? Att tala om wäderleken är så gammalt, och som
hwar och en af såwäl Stadens som Ortens innewånare sjelfwe hafwa
känning af densamma, wilje wi ej tala om den, när wi likwäl jemföre
wäderleken i år med den som förlidna året wid denna tiden rådde, är det
werkligen ruskigt, nu regnar det och himmelen är alltid mulen, då wi
deremot förra året wid denna tiden hade alns djup snö och kalt, i stället
för den djupa smuts i hwilken man måste vada, Stadens gator likwäl
undantagne.
(Gengångaren 8/12 1847.)
112 | från Pressarkivet