Från pressarkivet 1800-1899. En källsamling - Kungliga biblioteket

”Det är då fullt allvar?”
”Kors, har du icke sett huru jag fäktat med pennan de här sista
dagarne! Jag har samlat i förråd. Redan har jag talt med några af de förnämsta
herrarne, major d’Orchimont, pastor Ekman, Norberg, Smithen,
doktorn, som lofvat bidrag, och apotekarn, som lofvat både bidrag och
afsättning. Alla spå godt och uppmuntra mig att skicka ut subskriptionslistor.
Summan, sköna dam, är att er riddare skall med pennan förvärfva
er de små beqvämligheter, som svärdet fick afstå från att gifva. Och
under väntan härpå, min goda engel, kan du till firande af vår blifvande
fortyn skicka ned till Smithens och taga tre buteljer rhenskt och ett stop
kläret – på kredit, förstås.”
(Emelie Flygare-Carlén, Skuggspegel: Tidsmålningar och ungdomsbilder, del
1, Stockholm, 1865, s. 400f.)
———
ANMÄLAN
Tidningarnes antal i Sveriges hufvudstad har på sednare åren tilltagit i
en – vi hade så när sagt: oroväckande grad. Dessa representanter af
pressen, dels konservativa, dels liberala, dels ”sjelfständiga” (d. v. s. ej
tryckas af hvarken penningar eller prenumeranter) dels grå (d. v. s. midt
emellan) dels – ingendera delen, ha hittills bildat en alltför enrådande
makt. Ty den kontroll, som de genom sin s. k. polemik utöfvat på hvarandra,
har varit mera fingerad än verklig. Och ändå kan ingen bestrida,
att, liksom andra höga herrar ha sina tuktomästare i tidningarne, behöfva
äfven dessa en sådan; men det är ej nog med allmänhetens muntliga
omdöme, det fordras ett offentligt organ. För att fylla denna lucka i
pressen, framträder i dag för första gången en tidning, som – kanhända
ej tillräckligt modest – usurperat det gamla namnet ”Granskaren”, ämnad
att hufvudsakligen blifva en Tidning för Tidningarne.
(Granskaren: Tidning för Tidningarne, nr 1, 18 mars 1865.)
150 | från Pressarkivet