GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

Arjuna lyssnade intensivt och med oförminskad uppmärksamhet till allt detta. Sedan
frågade han: ”Madhava! Du sade att det är den inneboende egenskapen hos naturen som
särskiljer dessa två. Vilka egenskaper ger upphov till demoniska (asuriska) och vilka till
gudstillvända (daivitiska) egenskaper ? Skulle du vilja förtydliga detta?”
Krishna svarade: ”Arjuna! Jag är alltid villig att förtydliga; Jag behöver bara lyssnare som
hela tiden är intensivt uppmärksamma. Lyssna på detta med icke sviktande uppmärksamhet:
(1) Oräddhet (2) Känslornas renhet (3) Medvetenhet om hela skapelsens enhet (4)
Barmhärtighet (5) Kontroll av sinnena (6) Uppoffring (7) Studier (8) Askes/botgöring (9)
Rättframhet (10) Icke-våld (11) Oberoende (12) Jämnmod, frånvaro av vrede eller motvilja
(13) Obundnhet (14) Inre lugn (15) Avstående från skandalspridning och förtal av andra (16)
Medkänsla (17) Frånvaro av girighet (18) Vänlighet och mildhet i talet (19) Fruktan för
orättfärdiga (adharmiska) handlingar (20) Utan ombytlighet i sinnet. (21) Mod under
katasrofer, tålamod och styrka (22) Orubblighet (23) Renhet (24) Oförarglighet (25)
Ödmjukhet; dessa tjugofem heliga egenskaper är tecknen på det gudomliga anlaget
(daivisampath).
”Högmod, prakt, fåfänga, vrede, hårdhet och frånvaro av urskillningsförmåga är
komponenterna i människans demoniska anlag. Personer som har dessa egenskaper är
genomsyrade av den demoniska karaktären. Fastän de på grund av det yttre kan tyckas vara
människor, förtjänar de inte det namnet. De som har de först nämnda tjugofem egenskaperna
är kända som människor som delvis är gudomliga; de som har de demoniska egenskaperna är
kända som demoniska människor (daanava-maanavor).
”Några människor betraktar sig som delvis gudomliga, men har de alla egenskaper som
bör karaktärisera dem; eller har de åtminstone medkänsla (daya), moral (dharma), vilja att
tjäna andra (paropakaara) och jämnmod (santham)? Om de i alla fall har dessa i ringa grad ,
kan de betraktas som gudomliga. Hur kan man ta deras förklaring för gott, om istället hela
uppsättningen demonisk rekvesita är påtaglig hos dem? Det är ren fåfänga att låtsas det eller
att vilja göra sådant gällande. Fåfänga och ståt kan aldrig klassas som gudomligt, det är
otvivelaktigt demoniska egenskaper.
”Var och en kan lätt analysera sig själv och bestämma till vilken klass han/hon hör.
Klassen bestäms inte av fysiskt utseende, ägodelar, ställning eller auktoritet. Tänk t.ex. på
Ravana. Han hade den mänskliga formen, han var kejsare, han var större än Kubera,
rikedomens Herre; men kan han av de skälen anses som delvis gudomlig? Nej: Han är demonförklarad,
på grund av de egenskaper (gunas) han hade.
”Tre egenskaper bildar den väsentliga grunden för alla demoniska (aasuriska) naturer. De
är lust, vrede och girighet (kama, krodha och lobha). De förstör Självet och gynnar demonen i
människan. De måste överväldigas och övervinnas av de gudomliga egenskaperna
obundenhet, jämnmod och självuppoffring (vairagyam, santham och thyagam). De är
krigarna att lita på i den här striden. Gynna dessa krigare och de kommer att i en
handvändning sopa bort det demoniska inflytandets krafter. Varje spår av fienderna lust,
vrede och girighet, som lämnats obesegrade någonstans är en potentiell fara, därför måste de
reduceras till aska. Detta leder till verklig framgång i kampen för målet.
Begär och beroenden är som rötter till livets träd. När rötterna huggs av, dör trädet;
hastigheten i nedbrytningen beror på snabbheten och effektiviteten i sönderhuggandet. Det
kommer att skjuta skott även om en enda rot är oskadad. Det kommer inte att torka eller dö.
102