GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

efter den andra så den lärde var tvungen att berätta allt som hade inträffat för henne,
förolämpningarna som hopats över hans huvud, befallningen som maharajan hade skickat
hem honom med etc. Hustrun lyssnade lugnt till redogörelsen över vad som hänt och efter att
noga ha begrundat det inträffade sade hon: ”Ja, det är sant. Vad maharajan sade är rätt. Den
förklaring du gav till den där versen är inte den rätta. Hur skulle maharajan kunna godkänna
den? Felet är ditt. När den vise hörde detta reste han sig i vrede upp från sängen, som en
kobra som man trampat hårt på stjärtspetsen. ”Vad vet du, enfaldiga kvinna? Är jag mindre
intelligent än du? Gör du, som är upptagen i köket hela tiden, lagar mat och serverar, anspråk
på att veta mer än jag? Var tyst och gå härifrån,” vrålade han.
Men damen gav inte vika. Hon svarade: ”Herre! Varför blir du så rasande över ett
påstående som är alldeles sant? Upprepa versen en gång till för dig själv och begrunda dess
mening. Då ska du komma fram till det rätta svaret själv.” Genom sina milda ord, lugnade
hustrun sålunda sin makes sinne.
Den lärde började analysera betydelsen av varje enskilt ord i versen.
Anayaaschinthayantho maam, började han, betänksamt och lugnt, och upprepade högt de
olika betydelserna. Hustrun avbröt och sade: ”Till vad nytta är det att lära sig och förklara
betydelserna av ord? Tala om för mig vad som var din avsikt när du kom till denna maharaja?
Vad var syftet? Då (at this?) blev den vise ursinnig. ”Skulle jag inte försörja den här familjen,
det här hemmet? Hur kan jag klara kostnaden för mat och dryck, kläder och annat, för dig och
alla de övriga? Det är naturligtvis för detta som jag gick till honom; vad har jag annars med
honom att göra?” skrek han.
Hustrun svarade då: ”Om du bara hade förstått vad Herren Krishna förkunnade i den här
versen, skulle inte behovet att gå till denne maharaja ha uppstått! Om Han är dyrkad utan
någon annan tanke, om man endast överlämnar sig till Honom, om sinnet alltid är fäst vid
Honom, då har Herren i denna vers förkunnat att Han skulle ombesörja allting åt den
hängivne. Du har inte uppfyllt dessa tre krav; du har kommit till maharajan i tron att han
skulle förse dig med allting! Det är där du gått emot betydelsen av den här versen. Detta är
anledningen till att han inte accepterade din förklaring.
När den där ansedde vetenskapsmannen hörde detta satt han och begrundade hennes
anmärkningar en stund. Han insåg sitt misstag. Han gick inte till slottet nästa dag. Istället
försjönk han i dyrkandet av Krishna hemma. När kungen frågade varför den lärde inte hade
anlänt, sade hovmännen att han var hemma och inte hade gett sig av. Kungen sände en
budbärare, men den lärde vägrade att komma ut. Han sade: ”Jag behöver inte gå till någon;
min Krishna kommer att förse mig med allting; Han kommer att ansvara för min välfärd
(yogakshema) Själv. Jag fick utstå att förolämpas för att jag hittills inte insett detta, eftersom
jag var förblindad av begär att veta de mångfaldiga betydelserna av blotta ord. Om jag
överlämnar Mig till Honom, om jag oavbrutet är upptagen med att tillbe Honom, kommer
Han själv att förse mig med allt vad jag behöver.”
När budbäraren vidarebefordrade detta meddelande till palatset begav sig maharajan till
fots till den lärdes bostad; Han föll ner vid hans fötter och sade: ”Jag tackar dig uppriktigt för
att denna dag, utifrån din egen erfarenhet, förklarat för mig betydelsen av den vers som du
föreläste om igår.” Sålunda fick kungen den lärde att inse att all spridning av andligt innehåll,
som inte kommer ur erfarenhetens smältdegel bara är glitter och prål.
Många lärda män, som går omkring och föreläser om Gitan och gör propaganda för den,
76