GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

eformatorer, som strävar efter välfärd med en ström av ord, men som genom sina handlingar
undergräver själva saken de säger sig sträva efter! Detta slags konststycken var okända för de
forntida vise. Nutida idéer och planer är ihåliga och falska. De tillgodoser mer planerarnas
fåfänga och har inte mycket mening för andra. Slotten börjar falla samman till och med innan
de byggts färdigt.
Vad kroppen är för individen, (jivi) är världen för Herren. Vad som än händer i någon del
av kroppen påverkar individen; därför rörs också Herren av allt som påverkar någon del av
världen. Han blir medveten om det och Han reagerar på det. Precis som ni är intresserade av
att alla kroppens lemmar ska vara i perfekt trim, är också Herren intresserad av att se att varje
land och varje del av världen är lyckliga och nöjda. Kan Han, vill Han, skada något land som
ursprungligen är en del av Honom Själv? I frågor som är relaterade till Herren har alla lika
rättigheter, är alla lika.
Ändå kan inte en lem utföra en annans plikter, var och en måste göra den uppgift som
kommit den till del. Därför måste också varje kast utföra sin beskärda del av samhällets
aktiviteter och på bästa sätt bidra till landets välgång. Liksom kroppen har stadier, har
samhället kaster. Vilka ska bli köparna, om alla börjar sälja? Om alla är engagerade i strid,
vilka ska stå för deras existensmedel och underhåll: födan, vapnen och (annan) utrustning?
Därför måste var och en göra sin del av samhällets aktiviteter för att trygga fred, harmoni och
lycka. Det är det kloka tillvägagångssättet, den bästa organisationen för samhället.
Istället för att ägna sig åt väsentliga uppgifter, engagerar sig människor nu i strider som är
förödande för alla parter och fruktar att kasterna utgör stora hinder för att nå framgång. Hur
kan människor som är oförmögna att hålla kroppen under kontroll upprätthålla ordningen i
landet? Inse att det bästa man kan göra är att ge sitt stöd till kastsystemet, vilket så länge har
gynnats av de gamla.
Herren har inte visat någon partiskhet när Han organiserade kasterna. Han är inte sådan.
En del frågar, varför skulle Herren tillåta sådana skillnader? Nej, Han ingen känsla av
underlägsen eller överlägsen. Han är söt alltigenom som en sockerbit. Alla olikheter och
kännetecken är egenskaper hos individerna (jivierna) som inte känner till den atmiska
verkligheten; de är vanföreställningar hos de individer som felaktigt identifierar sig med
kroppen.
Begrunda det här exemplet: En mor har fyra barn, men hon ägnar inte de andra tre så
mycket uppmärksamhet och omvårdnad som hon ger barnet i vaggan. Även om inte barnet
skriker efter det, är hon alltid beredd att ge det mat. De andra tre måste komma och besvära
henne för att få mat och saker att leka med. När ni ser detta kan ni inte kalla henne en dålig
eller partisk mor. Modern rättar sina aktiviteter efter barnets egenskaper och förmåga. På
samma sätt har Han, fastän hela världen är Hans, fastän alla är Hans barn, för vart och ett –allt
efter kraften och förmågan - valt ut en del av ansvaret för arbetet i samhället. Att tillskriva en
sådan osjälvisk, uppriktig, enkel, alltid lycksalig Försyn fel, är som att säga att solen är
mörker. Mörker och solens strålar kan inte samexistera; hur kan då solen bli mörkrets hem?
Om människor kritiserade solen så småaktigt skulle det vara tecken på ren och skär dårskap,
fullständig okunnighet.(?)
Dessa kaster kan faktiskt också, ur andlig (adhyatmic) synvinkel, karaktäriseras på ett
annat sätt: De som är upptagna av kontemplation över Brahman är brahminerna; de som
motsätter sig osanning är krigarna, de som systematiskt urskiljer det sanna från det falska är
35