GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

”Mitt krigarblod svallar i protest när du eggar det på det sättet; det driver mig framåt till
strid. Fruktan för att bli dessa vördade äldres mördare håller mig tillbaka. Jag är hjälplös. Styr
mig liksom du styr den här vagnen och visa mig vägen. För övrigt bryr jag mig inte längre om
världslig framgång; jag strävar bara efter andlig utveckling,” sade han.
Från det ögonblicket blev Krishna gurun och Arjuna, lärjungen. Arjuna bad om den
ställningen och fick den. Tills Arjuna accepterade en lärjunges attityd var hans hjärta fyllt
med egoism och svaghet. Hjälten hade blivit en nolla. (The hero had become a zero). Han
hade intagit en position som var rakt motsatt Krishnas.
Orsaken till allt detta är, om ni studerar situationen noggrant, ingenting annat än ”egoism”.
Krishnas inställning är kärlek (prema) medan Arjuna lider av en vanföreställning (bhrama).
Han led kval på grund av detta. Sedan insåg han att egoism bara ledde till ytterligare egoism
och förvirring. Han lät Herren fälla avgörandet och frälste sig själv. Han sade att han bara var
ett redskap i Herrens händer. Att inse sina fel är en god lärjunges främsta egenskap; det är
vishetens början. Bara de dåraktiga tror sig veta allt och lider av den svåra sjukdomen
dumdryghet.
Kapitel III
Det är nyttigare för eleven att leta efter sina fel i avsikt att avlägsna dem, än att eftersträva
framstående egenskaper för att kunna glädjas över dem. En elev som handlar så kan göra
snabba framsteg; han dras inte bakåt av rädsla och oro; han kan fortsätta framåt med tro på
Herren som fått ta emot alla hans bördor. Han får sinneslugn, vilket är tecknet på en sann
lärjunge. Arjuna nådde det stadiet och då gav Krishna honom (och, genom honom, hela
mänskligheten) den undervisning som ger odödlighet.
För vem blev Gitan uttalad? Begrunda detta ett ögonblick Mjölk dras inte ur spenen för
kornas skull, för kor dricker inte sin egen mjölk. Arjuna, kalven, har fått så han är
tillfredställd. Krishna är alltid nöjd och Han behöver ingenting, allra minst mjölk! För vems
skull var det som Upanishaderna mjölkades av Krishna för att få denna Gita ? Krishna säger
att det är för de personer (sudhee-jana) som har en intelligens (su-dhee) som styrs av godhet;
en intelligens som kontrolleras av dygd.
Och vad är att säga om platsen där undervisningen gavs. Mellan två fientliga arméer! Däri
ligger Gitans stora betydelse. På den ena sidan dharmas styrkor, på den andra sidan
adharmas; på den ena sidan de goda, på den andra de onda; mellan dessa två krafter slits
individen, oförmögen att besluta vilken väg han ska ta, gråter han av förtvivlan. Och Herren
förkunnar Gitan för alla sådana människor och lovar dem ljus och mod. Tro inte att Arjunas
kval var bara hans angelägenhet, hans problem och inget mer. Det är ett allmänmänskligt
problem.
För Arjuna sökte inte preya….den angenäma, världsliga härligheten – makt, status och
rikedom – utan sreya, den fullkomliga glädjens eviga salighet. Han sade: ”Preya är uppnåelig
genom mänsklig ansträngning; den kan vinnas genom mänsklig aktivitet eller karma. Varför
skulle jag be Dig om det jag kan vinna genom min egen strävan? Jag är inte så dåraktig.
Tillförsäkra mig den sreya som är utom räckhåll för min ansträngning. Sreya är inte ett
resultat av karma, den är ett resultat av nåd!” På så sätt steg Arjuna till saranagathis höjder,
fullständig självöverlåtelse, det stadium som kallas prapaththi.
9