GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

örja konflikten, för tiden flög iväg fort.
Men Arjuna var orubblig; han var annorlunda. Vanliga människor skulle inte ha
argumenterat ens så länge med Krishna. När Krishna säger, ”Bekymra dig inte om resten,”
skulle man slutat bekymra sig. Men Arjuna var den rätte utfrågaren för Krishna och Krishna
var den rätte läraren för Arjuna¸ de är i själva verket människan-Gud (nara-narajana); eller
hur? Därav det ändamålsenliga, intressanta och värdefulla med denna dialog.
Arjuna var inte tillfredställd med att lämna ämnet med detta; han accepterade inte
Krishnas försäkran. Berätta för mig om de tre återstående också, o Herre”, bönföll Han.
”Rädda mig från tvivlets snaror,” bad han. ”Upplös mörkret och avslöja Din verklighet för
mig”, insisterade han. Då veknade Krishna lite. Han strök Arjuna kärleksfullt över ryggen och
svarade, ”Sörj inte; Jag ska berätta allt för dig. Adhibhutham, som Jag omnämnde, är inte så
fruktansvärt svårbegriplig (?). Den är någonting som ligger inom räckhåll för alla. Allt som
försvagas och dör, allt som har namn och form, nama och rupa, innefattas i adhibutham.
”Med andra ord, adhibutham är aparaa-prakrithi; alla dess förkroppsligade ting, på ena
och andra sidan och överallt är adhibutham. Trots detta är de inte skilda från Mig”, sade
Krishna, och gjorde en betydelsefull paus. Han fortsatte förklaringen!
Herrens vägar är bara kända av Honom. Ingen annan kan förstå deras mening och syfte.
Att försöka komma underfund med dem är en fåfäng uppgift.
”De är inte skilda från Mig!” vid dessa ord blev Arjuna (som) förstelnad av förvåning.
Hans huvud blev tungt av tvivel. Hans intelligens fördunklades. Hans övertygelse rubbades.
Tvivlen förökades i hans hjärna i en förfärande följd. Varför led han så? Vad var orsaken till
all denna upprördhet?
Efter att ha förklarat ”Jag är varande-medvetenhet-sällhet (sath-chit-ananda), det
sanna-eviga väsendet (sathya-nithya-väsendet),” ”Jag är opåverkad av död, förfall och
utplåning,” gjorde Krishna det förödande medgivandet att Han var den tillfälliga, övergående,
förgängliga kroppen också! Det var orsaken till all denna förvirring i Arjunas huvud! Vem
som helst skulle kunna bli förvirrad av tvivel vid dessa motsatta påståenden. Krishna
skrattade när Han såg Arjunas tillstånd.
Ändå, eftersom Han inte hade för avsikt att orsaka dröjsmål, och eftersom Han kände till
anledningen till Arjunas dilemma, tog Krishna genast itu med att skingra tvivlet. ”Arjuna!
Varför känner du dig alldeles bragt ur fattningen? Du är förvirrad för att Jag sade att Jag
också är den kortlivade kroppen (dehan), inte sant? Vanliga människor kommer att bli
chockerade när de hör detta. Deras reaktion kommer att vara att förkasta idén, för det är svårt
att förena de två påståendena. Den här kroppen, som är flyktig och förgänglig, ett
övergångsstadium, har släktskap med Mig; för Jag är grunden ur vilken den uppkommer.
Utan Mig kan inte kroppen existera. Detta kommer att klarna för dig vid en kort översikt av
dess ursprung. Lyssna till berättelsen om kroppens tillblivelse, det kommer att klargöra
mysteriet. För sin utveckling har kroppen först och främst maten (anna) som föräldrarna äter
att tacka, eller hur? Varifrån kom denna mat? Från jord-elementet: säd och andra råvaror som
växte på jorden. Och jorden? Prithvi-elementet? Det utvecklades ur vatten-elementet,
jalatathwam. Genom att följa spåren bakåt finner vi att vatten-elementet uppstod ur
eld-elementet, agni, elden ur luften, vayu, luften ur rymden, aakaasa och rymden ur det
gudomligas illusion (maya)! Denna illusion är helt enkelt min klädnad.
60