GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

Hur lycklig var inte Arjuna! Till och med ur den djupa sorgen kommer glädjen att flöda.
Fram till den elfte strofen i andra kapitlet handlar det om Arjunas modlöshet; effekten av
”besattheten”. Det är därför som första steget i botandet består av en ”redogörelse för
Sankhya yoga, kunskapens väg (jnana).”
Krishnas undervisning om hur man uppnår odödlighet Amirthopadesan, tar sin början med
denna elfte strof, det är där Bhagavad Gita i själva verket börjar . Fram till det stället är det en
beskrivning av Arjunas villfarelse orsakad av okunnighet och trögtänkthet. Krishna som
spelar vittnets roll tillåter förtvivlan att bli djupare och mörkare. När till sist Arjuna kastar sin
båge och vägrar strida, när han erkänt att han förlorat all känsla för rätt och fel, när han bett
att Krishna skulle undervisa honom om den väg som bäst kan lösa hans problem, då stod
Krishna till tjänst och sade:
”Arjuna! Hur kunde denna olyckliga feghetens skugga övermanna dig nu, när du hitintills
har varit klar och skarpsinnig? Det anstår helt enkelt inte en hjälte som du. Ordet Arjuna
betyder ren, oförvitlig karaktär. Varför då denna sorg? Slaget är förestående. Krigets moln har
tornat upp sig och mullrar. Fienderna framför väntar på det ögonblick då de kan ge sig in i
striden. De har hopat otaliga orättvisor och grymheter över dig och nu är de redo att
orättmätigt tillskansa sig det rike som rätteligen måste bli ditt. Du har hittills burit all den
vånda de har åsamkat dig utan att det allra minsta avvika från sanningen. Du har fullgjort alla
de villkor de ålagt dig och du har utstått de år de bestämt för din exil. Dina försök att
åstadkomma en kompromiss var förgäves, du kan inte undvika en vapendrabbning. Vi har gett
efter så mycket vi kunde. Nu är krig den enda metoden varigenom den ondskefulle
Duryodhanas ögon kan öppnas för hans egen orättfärdighet.
Detta krig har beslutats efter lång överläggning. Det är inget hastigt beslut fattat under ett
utbrott av vrede. Ansvarskännande äldre har vägt för och emot och kommit till den slutsatsen
att det är oundvikligt att ta till vapen. Du och dina bröder samtyckte till allt detta och
godkände beslutet. Du har med entusiasm förberett dig för det här slaget. Du har i själva
verket engagerat dig i det mer än andra. Hur orätt är det inte av dig att vända om nu!
Det här har inte kommit över dig i en handvändning. Du har sedan länge hållit på att
anskaffa medlen. Kom ihåg hur länge du kämpade och svalt och levde på rötter och skogens
frukter för att vinna Sivas båge (Paasupatha Ashthra ) från Herren Siva, hur du begav dig så
långt som till vistelseorten för gudarnas Herre, Indra, för att få himmelska pilar till det här
slaget?
”Jag trodde att ödesstunden hade kommit för den förintelse den ondskefulla
Kaurava-avkomman förtjänat; men nu har du börjat denna klagande sorgesång. Varför denna
olycksbådande ton? Vilken helig skrift förespråkar den attityden? Tänk på din plikt som en
medlem av krigarkasten: Att upprätthålla rättfärdigheten (dharma), att försvara rättvisan. Du
äger mod, dristighet och säkerhet i rikt mått, men du har överväldigats av denna underliga
likgiltighet, vilken är sorgligt malplacerad.
”Denna feghet bringar skam över dig och även över dina vida berömda förfäder. Fy skam!
Du har dragit vanära över krigarkasten. Kriget är kungsvägen för sådana som du, vägen som
leder till himlen. Hur kan du undgå vanära om du drar dig tillbaka från slagfältet nu? Du har
förtjänat titeln `vijaya´, segrare, på grund av framgången med ditt vapen. Förstör inte det
7