GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

olyckligtvis förekommande bland många ’stora’ sökare (sadhakas) och personer som har
försakat ’allting’ för Hans skull, Honom som de anser vara sitt ’Allt’! För många är
hängivenhet en slöja (burkha), som bärs på pilgrimsfärder eller när man nalkas äldre eller
besöker tempel. Så snart de är hemma igen, kastar de av slöjan och med den alla tankar och
känslor av vördnad för Herren.
Detta är bara exhibitionistiska konststycken. Hängivenheten, måste emellertid vara
beständig och djup; det är att alltid, under alla omständigheter, ha sinnet grundat i Herren.
Många påstår att alla deras handlingar är tillägnade Gud (deva), men deras attityder visar att
det endast är kroppen (deha) de tillägnar dem. Istället för att tillägna dem Gud, tillägnar de
dem sig själva. De påstår: ”Detta offrar jag till Krishna”, men i själva verket är det ett offer
till deras son (puthra). ”Detta är ett offer till Rama”, förklarar de; men deras begär avslöjar att
det är ett offer till deras känsla av tillgivenhet, passion (raga). Hur kan dessa handlingar
hedras med ordet hängivenhet eller offer?
Hängivenheten inspirerar kroppen, sinnet och talet. Om vad du säger inte godtas av sinnet,
om vad som upplevs i sinnet inte helhjärtat omsätts i handling, då blir det rent hyckleri. Var
övertygade om att den handlande, handlingen och handlandet allt är Han; var hellre hängivna
Honom än rikedomar, hustru och barn.
Vad ditt sinne fäster sig vid, där förblir också din hängivenhet. Hängivenheten är ren som
Ganges vatten; handlingen (karma) är som Yamunas vatten och kunskapen (jnana) är som
Saraswathi som flyter hemlighetsfullt och gåtfullt under jorden och helgar sig själv genom att
flyta ihop med de andra två. Det är sammanflödet av dessa tre som kallas Triveni. Det betyder
sinnets försvinnande, att det tre gunorna blir ett; det åstadkommer egots upplösning.
Det är emellertid många som är okunniga om dessa grundläggande fakta. De doppar sig i
vatten två gånger om dagen och går igenom morgon-, middags- och kvällsritualerna, tillber
hemmets gudar, ritar linjer av aska eller sandelpasta på sina pannor, armar och bröst, sätter
prickar av saffran i ansiktena och bär snören med kulor och radband runt halsarna och drar
omkring från tempel till tempel eller från en andlig lärare till en annan. De går runt heliga
tempel. De bevistar många föreläsningar, lyssnar till recitationer ur de gamla skrifterna
(purnorna) och till läsning ur andra skrifter. Det bästa vi kan säga om sådana personer är att
de är engagerade i goda handlingar; vi kan inte säga att de är hängivna.
Hängivenheten är inte relaterad till kläderna eller talet. Bara på grund av klädseln och ett
fromt uttryckssätt kan vi inte kalla en person ”Herrens hängivne”. Hängivenhet är en fråga om
det inre medvetandet, om känsla snarare än yttre uppträdande eller hållning. Där det finns rök
kan ni sluta er till att det måste finnas eld. Men det finns några sorters eld som inte avger rök,
fastän det inte finns någon rök som inte uppkommer genom eld. Det är tänkbart att handlingar
kan utföras utan känsla; men man kan inte säga att det är nödvändigt att uttrycka alla känslor.
Det är möjligt att ha en uppriktig känsla även utan att ge uttryck för den på ett
uppseende-väckande sätt. Blott och bart känsla är direkt skadlig för framgången om man alls
längtar efter framgång!
Frågan Arjuna ställde ledde till detta utförligare svar: Naturligtvis finns det två olika slags
hängivna: Saguna bhakthan och nirguna bhakthan, anhängaren till ’Den med form’ och
anhängaren till ’Den utan form’. Bland de hängivna åtrår den betryckte (aarthan), den fattige
(artha-arthin) och sökaren (jijnaasun) de aspekter av det gudomliga som har namn och form.
Alldeles som den högra foten sättes ned först för att göra en handling lyckosam, måste den
87